Det känns berikande när en grupp bildskapare slår sig samman för att gemensamt verka för att stimulera varandra och ordna gemensamma utställningar. I det här fallet är det Vårdnäs stiftsgård som utgör centrum för utställningsverksamheten.
Samtidigt, när jag besöker den här utställningen, så slår det mig att kanske den fria gruppbildningen även skulle vara i behov av någon sorts professionell ”rådgivning”.
Många av främst de abstrakta målningarna har fina antydningar, men landar inte i den skärpa, stadga och lyster som krävs för att bli övertygande.
Här nämner jag några som mognat väl i sina konstnärliga uttryck.
Ann-Sofie Asklunds kompositioner är fint komponerade i färg och form, inte minst motivet ”Stångån”, med sin fina balans av blå och svärtade accenter i vattenlandskapet.
Nina Lindbergs ”Arabisk vår” och ”Stairway to heaven” känns också fint stadgad i sina kompositioner. Den sistnämda är dessutom särskilt intressant med sina skiktningar och tecken.
Det finns också något spännande i profilerna och färgatmosfären i Thomas Erikssons motiv ”Utan gränser”, liksom i linjedragningen och energin i Peter Berglings ”Tvillingar”.
Poppigt charmig är Birgitta Holmgrens röda kanin i det fint färgmelerade landskapet.
Bland de mest originella skapelserna finns Karin Sjöbloms små skulpturer, där dansösen är mest spännande – liksom i hennes målning ”Frost”, som övertygar med sin fantasifulla och smått surrealistiska berättelse. Lite av en känslig poesi finns det också i Ingegerd Wrannes motiv ”Den blå cykeln”, den som finns inne i industrilandskapet.
Riktigt fint och känsligt gestaltad är Nina Elfströms ”Kropp och själ”. Det motivet, där den linjerade kvinnogetalten växer ner med sitt nervsystem i ett naturutsnitt, är faktiskt en riktig höjdare på den här utställningen.