Bridezillas. Det är vad man i USA skämtsamt brukar kalla överexalterade blivande brudar. Giftaslystna kvinnor som förlorar alla verklighetsperspektiv när de får ögonen på lite vit chiffong. Vi har sett flera sådana karaktärer skymta förbi i filmvärlden på senare år, vanligtvis i form av en osympatisk biroll. I "Bröllopsduellen" har man av någon outgrundlig anledning valt att sätta dessa pinsamma karaktärer i centrum. Och det räcker inte med en. Vi bjuds på två motbjudande Bridezillas som fajtas med varandra.
Anne Hathaway och Kate Hudson spelar två bästa vänner som plötsligt kastar 20 år av vänskap åt sidan när deras respektive bröllop av misstag planeras till samma dag. Det blir början på en pinsam historia som mest består i att visa upp olika former av aggressivitet. Helt utan humor visar man upp två kvinnor som slåss med varandra. Huvudproblemet är att det görs helt utan distans eller humor. "Bröllopsduellen" är ingen satir och inte ens tillräckligt inkorrekt. Inte på något sätt. Ingen svart humor. Ingen plump humor. Ingen slapstickhumor och definitivt ingen subtil humor.
Det är svårt att förstå vad det är som har lockat Hathaway och Hudson att spela med i denna soppa. Anne Hathaway borde verkligen kunna välja och vraka bland erbjudanden.
Kate Hudson visade i filmer som "Almost Famous" och "Hur man blir av med en kille på 10 dagar" att hon kan bjuda på en naturlig charm som skulle kunna göra henne till en ny rom-com-drottning. Det var flera år sedan. Nu verkar hon helt ha tappat charm och koll. Hon har till och med valt att vara med och producera "Bröllopsduellen".
Filmens enda behållning kommer från två små biroller. Roligast är en kompis som gifter sig och skiljer sig under filmens gång. Hon bjuder på precis den typen av vass cynism som hade räddat den här könsparodin. Ironiskt nog spelas den rollen av June Diane Raphael som även varit med och skrivit manus.
Per Ericsson