I en utställning på Skådebanan 2009 imponerades jag av Elin Redins spontana måleri och tuschteckningar, och inte minst för att hennes motivkrets då också innehöll många engagerande ämnen.
I den här utställningen visar hon också på livfullt, välkomponerade målningar med fin teckning och kolorit. Men motivkretsen har nu till stor del reducerats till personbeskrivningar och porträtt av henne själv och vänkretsen - placerade i en färgstark eller dekorativ miljö. Det känns lite som om Facebook-andan, med "här är jag och mina vänner", nu har tagit över mycket av Elin Redins uppmärksamhet.
Samtidigt saknar jag de spontant drivna tuschteckningar som hon gav prov på i Skådebananutställningen. Här hade jag förväntat mig en uppföljning, gärna med ett existentiellt, engagerande innehåll.
Motivet "Strax utanför stan" upplever jag här är den mest spännande och spontant flödande målningen, och som dessutom har laddats med en bård av spetsmönster.
Bland de mest välkomponerade, med sin teckning, kontrast och färgbalans - finns "Vi kom i alla fall iväg på semester". Men i övrigt tror jag att Elin Redin, i sin drivenhet i teckning och färgkomposition, måste vara på sin vakt för att inte falla in i maner, såväl vad gäller uttryck som motivval.