Helena Bergström! Sarah Dawn Finer! Gina Dirawi!
Eller... Jag blir ärligt talat inte riktigt klok på SVT:s utnämningar av programledare till melodifestivalen. Hur kommer de fram till sina val? Är det avancerade analyser, tester och research eller lägger de bara 200 slumpvisa namn i en hatt och drar?
Jag hoppas på det förstnämnda. Det är ändå Sveriges mest sedda program och då borde man rimligen ha större respekt för publiken än att lita på chans och kompisskap med Björkman. Och det som på senare år har sett ut som rena fylletombolan har visat sig falla förhållandevis väl ut, även om det så klart är väldigt stor skillnad på ett programledarproffs som Kristian Luuk och en alldeles nykläckt Marie Serneholt.
För det där med programlederi är en delikat sak. Det kan tyckas givet att en duktig skådespelare också skulle vara en duktig programledare, särskilt som det i melodifestivalen handlar så mycket om att rapa upp det i detalj förskrivna manuset så att det låter som att man kommer på allt i stunden.
Men det där med att spela sig själv är verkligen inte samma sak som att spela någon annan. Det finns många exempel på skådespelare som är alldeles lysande när de är andra men rätt frånstötande när de är sig själva (även känt som lex Kjell Bergkvist eller lex Falkman). Och så finns det personer som är bra när de är sig själva, men outhärdliga när de försöker gestalta någon annan (lex Settman).
Men nu gällde det alltså Helena Bergström. I de sammanhang jag har sett henne har hon i regel varit bra både som sig själv och som andra. Hon har dessutom humor och gillar melodifestivalen på riktigt. Det kan alltså bli bra. Det största problemet är att hon samtidigt ska göra två stora teaterroller och därför måste förinspelas, något som känns synnerligen risigt. Dels för att Sveriges största tv-program inte borde ledas med vänsterhanden. Dels för att det förmodligen betyder att Sarah Dawn Finer blir huvudankare.
SDF har en hel del scenrutin att luta sig mot, så hon ska absolut inte dömas ut i förväg. Men att gå från att ha sjungit två gånger i tävlingen till att leda den är ändå ett steg som känns mer oseriöst än modigt. Och att hon privat är bästis med Christer Björkman gör inte direkt att det smakar bättre i munnen.
Unga bloggstjärnan Gina "Ana Gina" Dirawi är tyvärr än så länge lite av en lex Falkman. Hon är ofta helt lysande när hon gör sina parodier på muslimska mammor, white trash-donnor och fjortisar, men inte lika klockren när hon bara ska representera sig själv. Men allt handlar förstås om vad hon får för roll denna gång. I den bästa av världar skulle hennes fantastiska integrationskämpe Khadidje få ta över hela melodifestivalen, men den chansningen vågar sig nog inte ens Björkman på.