På ABF-huset i Stockholm genomfördes i helgen Socialistiskt Forum med ABF Stockholm, LO idédebatt och LO-distriktet i Stockholms län som huvudarrangörer.
Bland de många programinslagen, som naturligtvis till stor del handlade om orsakerna till och följderna av den borgerliga alliansens valseger, fastnade jag särskilt för seminariet "Konst som motstånd". Det som behandlade Peter Weiss romantriologi "Motståndets estetik", och aktualiteten av dess budskap i dagens samhälle. I dag är det 90 år sedan konstnären och författaren Peter Weiss föddes. Han emigrerarde till Sverige i slutet på 30-talet. Hans romantriologi har nu getts ut som nyutgåva på Bonniers förlag.
Många är det som med utgångspunkt från romanen, bland annat i studiecirklar, har sökt få svar på hur man genom kulturskapande, bildning och fördjupade insikter kan motverka maktförtryck, krig och orättvisor i vår värld.
Intressant var Gunilla Palmstierna-Weiss föreläsning om Peter Weiss ungdomsår och konstnärliga utveckling. Under ungdomsåren utbildades han till konstnär på Konstakademin i Tjeckoslovakien. Imponerad blev jag av det urval av målningar som visades, med ett brokigt inflytande från renässansen över romantikerna (C D Friedrich) och till modernismen i Endre Nemes anda (hans lärare på Konstakademin i Göteborg). Men intressant var föreläsningen också genom att den visade på hur skapandet inom bildkonsten, med alla dess värden och symboler, lade grund för hans senare författarskap.
Jag upplevde det som en brist att de till synes kunniga seminariedeltagarna endast sporadiskt kom till tals. Det gällde även andra programinslag med Göran Greider, Maria-Pia Boëthius med flera. Det var på något sätt proffstyckarnas forum. Även om Socialistiskt Forum gav många nya perspektiv, så måste arrangörerna lära sig att självkritiskt lyssna in deltagarnas synpunkter. Inte minst om man i framtiden vill nå politiska framgångar.
Lars-Ola Johansson