Den israeliske historikern Ilan Pappe gör upp med den officiella israeliska historieskrivningen, som säger att Israel anfölls av sina grannar 1948 och att de palestinier som då bodde i landet gav sig iväg frivilligt. Pappe berättar om en brutal och noga planerad etnisk rensning, när det sionistiska ledarskapet under David Ben-Gurion fördrev flera hundra tusen palestinier. Han stöder sig på militärens rapporter, palestiniers vittnesmål och Ben-Gurions dagböcker.
Ilan Pappe återger i sin mycket kontroversiella och läsvärda bok en rad berättelser om hur det gick till när palestinierna drevs från sina hem. Här skildras hur sionistiska styrkor gick in i en by och drev ut befolkningen ur husen. En grupp män fördes åt sidan och sköts. Kvinnor och barn drevs på flykt. Husen plundrades och sprängdes.
Allt togs ifrån palestinierna. Hus och jord, vardagsföremål, kläder och banktillgodohavanden.
Enligt Pappe förtigs fördrivningen och dödandet. Den israeliska myten säger att judarna kom till ett övergivet land.
Pappe kritiserar också den israeliska fredsrörelsen som är lika ovillig som dagens politiska ledning att diskutera de palestinska flyktingarnas rätt att återvända.
Att palestinierna ska nöja sig med 1967 års gränser är att beröva dem deras historia i Palestina, menar Pappe.