På en vecka har klippet där den lilla kören Motvalls sjunger en iransk frihetssång på persiska fått nära 40 000 klick.
Ja, ni läste rätt. Fyrtio tusen.
Kommentarslistan är snart längre än S:t Larsgatan. Ger man sig in och läser blir man tårögd.
"Tack för ert stöd! Det betyder så mycket för oss iranier!" blandas med persiska meningar (som jag inte förstår) och tusen varianter av "Thank you", "danke" och "You have no idea how much your support counts and this is so touching."
Sången heter "Hamrah sho Aziz" och finns i fler versioner på Youtube. Men just Motvalls klipp är den stora succén.
Ringde Titti Knutsson i kören, annars barnboksförfattare och skribent i Linköping. Hon och de andra är helt tagna av gensvaret. "Jag kan knappt jobba", säger Titti.
Motvalls startade en gång som solidaritetskör för ANC och kampen mot apartheid i Sydafrika. De ville tillbaka till det politiska. Så vem skulle de stödja? Demokratirevolterna i norra Afrika och Mellanöstern, förstås.
Förr var det torgmöten, nu Youtube.
"Det är så tydligt", säger Titti, "utan nya sociala medier hade inte nåt av allt det här ägt rum, nu har de stängt Libyen, men se på Egypten, de satt ju i Frankrike och samordnade därifrån".
Det häftiga är, tycker Titti, att en Youtube-aktion når ända fram. "Vi har träffar från alla världsdelar, mest från Västeuropa, USA och Kanada, alltså från exiliranier, men också väldigt många från Iran".
De har lärt sig sången av exiliranier i Linköping. "Den handlar om att man inte ska kämpa ensam", säger Titta, "den har använts länge av oppositionen i Iran, av demokratirörelsen på bredden, vad jag förstår är den inte förbehållen något visst parti".
Kraften förstod de förra året på kvinnodagen, då de sjöng den vid ett arrangemang av Internationella kvinnoföreningen i Linköping. Titti berättar: "Vi hade exiliranier i publiken och de grät, det var jättejättestort för oss."
Det var de exiliranska vännerna i Linköping som bad dem lägga ut sången på Youtube. Körmedlemmarna förstod nog inte riktigt själva vad de satte igång.
Deras 70-talsdoftande framträdande, helt utan flärd och ironi, bara sång och en gitarr, går rakt in i kameran, rakt in i tittaren.
På 70-talet hade jag svårt för de mer extrema vänstergruppernas trosvissa, gravallvarliga, konforma kampsång för diktaturer som Kina och Sovjet.
Det här är något helt annat, fast med begreppet "solidaritet" bevarat. Nu när världen svämmar över av glamour och yta behövs Motvalls allvar och engagemang - för demokratin!
Motvalls, kan jag få gå med i er fanclub?
ÅSA CHRISTOFFERSSON
Här är länken
http://www.youtube.com/watch?v=1b6Lat0MIFY
* * *
Stig Cederholms eskapader i Malmslätt
Varför dömdes Åsa-Nisse-författaren Stig Cederholm i Linköping, frågade jag förra veckan.
Åkte till landsarkivet i Vadstena och fick hjälp att hitta domen från 18 september 1942.
All anknytning till Linköping jag kan hitta är att Cederholm säljer en stulen skrivmaskin till en köpman i Malmslätt. Och en krigssommar är han frivillig på Östgöta luftvärnsregemente i Linköping, men som vanligt sticker han och snor med sig en kikare och lite annat.
Det är en tjock lunta om Cederholms småbrott på olika håll i landet som samlats till rättegången i Linköping.
Man kan notera att han utan att blinka berättar att han varit soldat i Waffen-SS. Några strider i Ukraina nämner han dock inte. Kanske var han aldrig där (som Bosse Schön antyder i sin bok "Svenskarna som stred för Hitler").
Det är slående hur ynkligt allt är, en cykelstöld här, en springnota där. Cederholm slingrar sig om det mesta, cykeln hade han ju bara lånat, hotellnatten hade han tänkt betala osv. Men stölden av en kamera går han med på var brottslig. Fast det gör ju inget eftersom han stal dem av en jude, deklarerar han, vilket citeras i protokollet: "han ansåge sig hava moralisk rätt att behandla en jude som han gjort, ty hans faders fabrik hade gått omkull på grund av en judes förfarande och ?det vore samma blod i alla judar?".
Han undersöks på sinnessjukhuset i Västervik där läkaren finner att Cederholm lider av "höggradig psykisk abnormitet" och han döms till vård. Han skickas till Sidsjöns sjukhus i Sundsvall, där han vårdats tidigare och där han börjar skriva sina Åsa-Nisse-noveller.
Torgny Lindgren har f ö med ett kapitel om skojaren Cederholm i "Minnen". Läs den, om ni inte gjort det!
ÅSA CHRISTOFFERSSON