Ny bok
Svante Weyler: Ett hus i Ngouedi
Atlas
För att utmana den mediala bilden av ett svältande, inbördeskrigande och i största allmänhet eländigt Afrika reser Svante Weyler våren 2001 till Kongo-Brazzaville, tillsammans med författaren Lennart Hagerfors.
Mer exakt till byn Ngouedi där Hagerfors växte upp; hans föräldrar var missionärer.
Så fascinerad blir Svante Weyler att han de följande åren återvänder ytterligare två gånger. Hans intryck finns nu samlade i den tänkvärda, läsvärda boken "Ett hus i Ngouedi".
Tidigare förlagschefen, journalisten Svante Weyler, eller Mr Svantol som byborna kallar honom, förnekar aldrig de rationella bevekelsegrunder som styr ett västerländskt intellekt. Men han är öppen för ögonblicket och det oväntade, lyssnar nyfiket och återger uppriktigt deras berättelser och hans egna, bitvis skeptiska reaktioner, som i mötet med Kongo-Brazzavilles allestädes närvarande trollkonster.
Genomgående chockeras han av det krigshärjade, sorgligt genomkorrumperade landet som ett kvartssekel efter självständig- heten alltjämt är diktatoriskt toppstyrt och ekonomiskt sugs ut av den forna kolonialmakten Frankrike. Kongo-Brazzaville är ett av världens fattigaste länder, delvis för att det också är ett av världens mest korrumperade länder.
Likväl "Ett hus i Ngouedi" är ingen förutsägbart svartsynt och kapitalistkritisk drapa. Weyler ser sådant som aldrig ges utrymme i nyhetsrapporteringen. Vardagens funderingar och göromål, tandagnisslan och skratt, närvaron av de dödas andar och fotbollsspel. Det är ett fint, personligt port-rätt av byborna -- och av Svante Weyler själv.
Till sist kan han dock inte motstå att diagnosticera landets fundamentala problem. Nej, det är inte i första hand korruptionen, fransk råkapitalism, eller inbördes-krigen. Weyler hävdar att urroten till det onda är den strängt hierarkiska familjestrukturen som förhindrar varje förändring och varje litet steg mot demokratisering och framtidshopp.
Faktum är att han argumenterar ganska övertyg-ande. Så styr landets diktator, förlåt president, Sassou Nguesso, inte landet som sin egen fabrik utan som sin egen familj. Korruption är bara förnamnet.
Svante Weylers bidrag består av en rejäl slant till vännerna Stywarts och Yolandes nya hus. Vackert så. Och problematiken i ett nötskal. Mr Svantol tillhör ju numera familjen.