"A thing of beauty is a joy for ever", skrev John Keats.
Nu har Jane Campion gjort vacker film av hans olyckliga kärlekshistoria och den är verkligen en "joy" att se.
Väl förvaltade detaljer
Campion har svetsat samman en enkel och till synes ordinär kostymfilm med sådan fantastisk millimeterprecision att den faktiskt glimrar av skönhet och vibrerande hopp. En film där det är de små detaljerna som gör det.
Detaljer som förvaltas på bästa sätt av en underbar skådespelarensemble. Jane Campion har plockat ihop en samling engelsktalande skådespelare med brokig bakgrund. Ben Whishaw är utmärkt i rollen som Keats och min personliga favorit och stjärna i vardande, Abbie Cornish, är precis lika bra som vanligt i rollen som hans kärleksintresse Fanny Brawne. Men jag skulle allra helst vilja lyfta fram doldisen Paul Schneider. En amerikansk indieskådis som aldrig gör bort sig. Inte ens när han, som här, spelar skotsk mecenat. (Vill ni se honom i högform försök leta rätt på "All the real girls". En av 2000-talets bästa indiepärlor.)
Campion hittar rätt igen
"Bright star" är ju inte första gången som Campion rör sig i litterära kretsar eller i kostymfilmsdräkt. Hennes två bästa filmer tangerar var för sig dessa områden.
"En ängel vid mitt bord" handlar om författarinnan Janet Frame och "Pianot" utspelar sig precis som "Bright star" på 1800-talet.
Kanske är det därför Jane Campion har hittat rätt igen efter ett tyst 2000-tal (jag väljer att inte räkna fiaskot "In the cut").
Och det är härligt att ha henne tillbaka i storform. Hon behövs.