En dag fick fotografen Emma Svensson ett sms från sin vän Kristian Gidlund. Han hade drömt att han gick i en mörk skog med nödbloss i händerna. Som en krigare på väg ut i strid.
Tillsammans gestaltade de drömmen, i skogen i Borlänge alldeles nära huset han växte upp i. Bilderna inleder och avslutar "I kroppen min – vägsjäl", fortsättningen på boken "I kroppen min" som kom i våras.
Nu vet vi hur det gick. 17 september i år dog Kristian Gidlund efter flera års kamp mot obotlig cancer. En kamp som han själv skildrade i sin blogg, sina böcker och i ett av tidernas mest omtalade sommarprogram i P1.
"I kroppen min – vägsjäl" består till hälften av Emma Svenssons bilder, tagna mellan 2006 och 2013. Bildspråket är konsekvent – svartvita, levande bilder – men motiven skiftar. På de första bilderna är Gidlund en frisk, stark och gänglig trumslagare på turné. På senare bilder får vi se håravfall och sjukhussängar, men också tryggheten och glädjen i hästarna och kompisresan till USA.
Och så får vi läsa Kristian Gidlunds livs sista texter. Avslutningen av den blogg som fick mängder av människor att gråta och krama sina barn extra hårt men också att skratta och precis som Kristian våga prata om det ofattbara i döden.
I boken får vi följa med honom på hans sista resa till USA, en kompistripp som skildras med poesi och tacksamhet. Sedan börjar den mer konkreta resan mot alltings slut. Han blir allt sjukare, behandlingen tar hårdare.
"De oskuldsfulla sekunderna som tidigare fanns, då jag yrvaket undrade vad jag skulle göra av just den här dagen, har upphört att existera. Jag är konstant medveten om mitt öde. Om vad som väntar. Om vad som är på väg att hända. Men jag saknar dem. Saknar sekunder", skriver han i augusti.
När slutet närmar sig blir blogginläggen mer kortfattade. Men tappar aldrig sin poetiska skärpa. Tvärtom. Hans sista blogginlägg är ett stillsamt spjuthugg rätt in i bröstet.
Att Kristian Gidlund fann kraft och motivation att skriva när det oundvikliga närmade sig kan tyckas ofattbart, men jag gissar att det är i närkamp med döden människan är i allra mest behov av mening. Sällan har någons skrivande varit mer meningsfullt än Kristian Gidlunds.