Vissa relationer bygger mer på beroende än på passion. Det går inte att leva utan den andra, mest för att det inte går att föreställa sig hur livet då skulle te sig.
Sådan är relationen mellan Isak och Billy. Isak är svag och sjuk, behöver någon som tar hand om honom. Billy behöver någon att ta hand om.
Folkhammar skriver en kärnfull prosa med hög angelägenhetsgrad. Kapitlen är ofta korta och koncisa och då och då bryts de av med citat från olika låtar, ett grepp som riskerar att bli patetiskt men här funkar utmärkt.
Det jag framförallt gillar är att kärleken mellan Isak och Billy inte ifrågasätts för att de är män, utan för vilka problem de har som personer.
Det är betryggande att se att vi på 2010-talet äntligen kan låta kärlek få handla om personer och inte om kön.
EMIL ÅKERÖ