Kul men inte helt nödvändig uppföljare

Det brukar ju vara så att skurkrollerna brukar vara de mest tacksamma på film, både för skådespelarna och för oss i publiken. Och även om det i en animerad film inte handlar om att tillfredsställa skådespelaren, så gäller detta med publikens tillfredsställelse även i det här fallet.

Och tyvärr gör detta att "Dumma mej 2" känns lite mer oengagerande än vad ettan gjorde.

Där var huvudpersonen Gru en superskurk, världens bästa, och det var ett stort nöje att följa honom och hans små gula följeslagare minionerna när de planerade och utförde skurkdåd. Filmen slutade med att han, först motvilligt, adopterade tre små flickor.

I tvåan har Gru blivit snäll och i stället för att begå skurkstreck har han börjat tillverka sylt och krämer. När en ny mystisk superskurk hotar världen blir Gru engagerad att försöka besegra honom. Till hjälp får han en kvinnlig assistent och romantiken börjar slå rot hos honom.

Det var roligare att se Gru som skurk än som filmens hjälte. Då hjälper det inte att filmen är välgjord och att det finns många roliga enstaka scener.

"Dumma mej 2" känns ändå som en uppföljare som väl inte var så där helt nödvändig. Betyget tre får den eftersom minionerna är oerhört roliga och piggar upp så fort de kommer i bild.