Överlever man bara det första året som gift kommer resten av äktenskapet att gå som en dans. Det är den lite ögonbrynshöjande premissen i den här filmen, som handlar om det uppenbart omaka paret Nat (Rose Byrne) och Josh (Rafe Spall). Av oklar anledning har de gift sig, bröllopet var påkostat och talet av marskalken Danny ett slags grövre eko av Hugh Grants tal i "Fyra bröllop och en begravning".
Skiljer sigRätt snabbt fattar vi vilka partners de egentligen borde ha och sedan undrar man bara varför dessa vuxna människor envisas med att härda ut och inte bara erkänner sitt misstag och skiljer sig.
Då hade det i och för sig inte blivit någon film och det hade faktiskt varit synd. För "I give it a year" är riktigt kul nästan hela tiden, ända fram till det förväntade slutet.
Den debuterande regissören Dan Mazer har tidigare skrivit manus till "Da Ali G show", "Borat" och "Brüno" och det är samma typ av skruvade, skådespelardrivna komik som gäller även här. Stephen Merchant, vanligtvis sidekick till Ricky Gervais, är lite överutnyttjad som den lätt obehaglige Danny, men står för flera väldigt lyckade skämt.
Träffande detaljerMånga träffande detaljer höjer helheten, som det omöjliga i att bedöma hur mycket utrymme man behöver för att skriva en rad på ett block och tvingas klämma ihop bokstäverna på slutet. Det är kul i sitt sammanhang, jag lovar.
En spritt språngande galen parterapeut, två förmodat romantiska duvor och en malplacerad violinist bidrar också till att "I give it a year" blir en lyckad variation i en i grunden ganska trött genre.