Kurdo Baksi: Min vän Stieg Larsson

Kurdo Baksi: Min vän Stieg Larsson

Norstedts

Medan jag läser Kurdo Baksis bok om vännen Stieg Larsson fortsätter debatten i ett rasande tempo. För och emot argumenteras, nya teorier presenteras, och ytterligare biografier annonsernas. Egentligen är det märkligt att portätten av Stieg Larsson låtit vänta på sig så länge. Kanske har den arvstvist som utkämpats för öppen ridå mellan sambon Eva Gabrielsson och Stiegs bror och pappa haft en fördröjande effekt.

I varje fall är det först nu som vännen och kollegan Kurdo Baksi låter sorgen efter Stieg övergå i berättande och analys. Fast märkligt nog tycks det då redan vara för sent. Det är som om författaren inte riktigt längre kan hitta fram till den vän han en gång kände.

Vem var Stieg Larsson? När Kurdo Baksi ställer frågan tvingas han brottas med två Stieg; den som han arbetat tillsammans med i tidskrifterna Expo och Svartvitt och den Stieg som vunnit så stor ryktbarhet och framgång efter sin död.

Ändå är denna biografi värdefull som ett porträtt av Millenniumstrilogins författare varje läsare bör känna till. Stieg Larsson drevs av ett starkt patos i kampen mot främlingsfientliga rörelser och kvinnoförtryck. I denna strid var Stieg Larsson kompromisslös. Dygnets timmar ville liksom inte räcka till.

Det är en komplex bild av Stieg Larsson som tar form. Å ena sidan ständigt aktiv med att skriva och skapa debatt. Å andra sidan denna motvilja mot att synas och själv signera sina debattartiklar. Han kunde också vara näst intill överdrivet orolig för kollegors säkerhet, samtidigt som han skickade unga medarbetare i Expo att infiltrera nynazistiska rörelser.

Komplexiteten märks också i Kurdo Baksis metaforer av sin vän: en Don Quijote, oförsonlig stridshäst, krigare och ledsen pojke.

"Var och en som träffat Stieg Larsson bär sin egen bild av honom", skriver Kurdo Baksi. Dilemmat att skriva Stieg Larssons porträtt kommer till ett märkligt uttryck i bokens slut. Kurdo Baksi hör i sitt inre Stieg upprepa de sista ord han uttalade i ambulansen: "Jag är femtio år, för fan!".

Men Kurdo Baksi var själv inte där när orden fälldes. Det är som om han vill vara Stieg närmare än vad som varit möjligt - ett exempel på hur svårt det tycks vara att äga bilden av Steig Larsson, vilken uppenbarligen inte varit lätt att komma inpå livet. Men så är, förlåt var!, Stieg Larsson en författare som tycks agera även efter sin död.