Kvinnlig konst i Östergötland – vilken rikedom!

Mary Tollin-Verde: "Kruka med lock".

Mary Tollin-Verde: "Kruka med lock".

Foto: Mats Arvidsson

Kultur och Nöje2013-01-22 14:06

På Norrköpings konstmuseum uppmärksammas under våren de kvinnliga konstnärer i Östergötland, som var verksamma under 1900-talet, och som oftast kom i skuggan av männens konst.

Det är en viktig uppgift för Konstmuseet och Östergötlands museum, vilka samarbetat med utställningen, att lyfta fram denna viktiga del av Östergötlands konsthistoria.

Finns många fler

Det är 20 konstnärer, alla avlidna, som presenteras men det är många fler, som också borde ha kunnat få plats. Ofta är det svårigheten att kunna låna representativa verk eller andra tillfälliga problem, som innebär att urvalet blir en smula ojämnt. Därför är det på plats att erinra om Kerstin Rääf, som i Paris växte upp i Le Courbusiers familj och som är den främsta kvinnliga modernisten, och de i östgötska konstlivet ständigt närvarande som Vivianne Larsson i Linköping och Kerstin Lundberg-Stenman i Valdemarsvik, eller de främsta bland Sveriges textilkonstnärer som Märta Måås-Fjetterström och Greta Sjunnesson-Sandberg båda från Vadstena och Maja Vestin-Lundbäck, senare facklärare på Konstfack. Med andra ord finns det flera oskrivna blad.

I skuggan av män

Utställningens stora förtjänst är den överblick som man för första gången får av den kvinnliga konsten. Vilken rikedom, så mångfacetterad och så spännande! Många har stått i skuggan av sina män.

Det gäller väl Inga Chambert, vars blonda koloristiska måleri kanske är det mest oväntade på utställningen. Hon hjälpte sin man den berömde möbelformgivaren och konstnären Erik Chambert, men visade sällan sitt eget måleri. Med sin bakgrund i Göteborg och med utbildning bl a på Valand så står hon göteborgskoloristerna nära. Hennes målningar är lyriska, sommarfriska och rörelserika. Det är ett livsbejakande måleri som erinrar om Ragnar Sandbergs luftfyllda konst.

Surrealistiskt

Även Svea Milton visar en skaparkraft som imponerar. Friskt experimenterande och med stora dukar pendlar hon mellan en surrealistisk motivvärld och ett mer naturbundet måleri, kanske inspirerat av hennes vistelse i den östgötska skärgården.

Brita Rothlin- Zachrisson började med ett konventionellt sekelskiftelsebetonat landskapsmåleri för att utveckla sitt konstnärskap till en metamorfos av färg och ljus, en impressionism som bygger på ett abstrakt språk. Hennes lyriska färglandskap, som hon målar på sin ålders höst, tillhör pärlorna på utställningen.

Keramik och textil

En annan konstnär som bröt med sitt tidiga måleri var Mary-Ann Tollin-Verde, som var gift med Leo Verde, och som gick från ett mustigt och en smula tungt landskapmåleri till uppbyggda keramiska skulpturer, tunt, tunt uppbyggda av den sköra leran och överdragna med kraftiga glasyrer, vilket skapar nästan sagolika vaser och skålar, som synes framsprungna direkt i naturen.

En textilkonstnär som lyfts fram på utställningen är Gulli Lindström-Gillqvist med ett stort antal broderier. Hon arbetade med kyrklig konst och senare med ett fritt expressionistiskt broderi, som fångade den ensamma människan och sorgen och förtvivlan hos människor drabbade av olyckor. Vid ett tillfälle tittade hon på baksidan av ett broderi och fann hur denna visade ett fritt broderi av en märklig kraft. Hon broderade sedan spontanistiskt ickeföreställande , där broderistygnens kraftfulla streck fyllde ytorna i starka röda, rosa eller orange färger. Dessa fria broderier påminner om den amerikanske spontanisten Jackson Pollocks målningar och visar på en radikalism, som ingen av hennes manliga kollegor uppnådde.

Gör bok också!

Det fanns också i det östgötska konstlivet en ung kvinna, som var lika radikal, nämligen Inga Bagge, som med jättestora applikationer skapade huvudbry för juryn i Östgöta konstförenings salonger. Men hennes applikationer i skimrande färger i tyll och spröda textila material fylldes med glasbitar och glittrande paljetter. De var ofta tillfälliga konstverk, aldrig avsedda att bevaras i evig tid. På utställningen finns därför bara en spillra av hennes nästan anarkistiska konst.

Utställningen "En oskriven historia" är mycket välkommen och nog borde den utvecklas och dokumenteras i en bok, så att den kvinnliga konsten i Östergötland verkligen blir utforskad och omskriven.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!