Kvinnorna i extremhögern

"Min mor bar mig och mina 3 ariska bröder i 9 månader var, självklart att jag kommer fira henne på det bästa sättet jag kan".

På ett högerextremt nätforum läser jag om hur deltagarna ska fira Mors Dag. Citatet ovan avslutas med en ännu mer klargörande sidfot: "Vi Måste Säkra Existensen För Vårat Folk Och En Framtid För Våra Vita Barn!"

Signaturen, som förefaller vara kvinna, skulle kunna vara en god illustration till "God dag kampsyster!" Bokens författare, Maria Blomquist och Lisa Bjurwald, visar hur ett gammalt modersideal dammats av och gjort främlingsfientliga grupper attraktivare för kvinnor. De båda journalisterna ser en tendens där andelen kvinnliga sympatisörer ökar snabbare än de manliga, särskilt i mindre militanta grupper.

Modersidealet har förstås en baksida, åtminstone för kvinnor som vill mer än föda fram ariska barn. Bokens "Anna", med förflutet i den nynazistiska rörelsen, beskriver all kvinnofientlighet som döljer sig bakom hyllningarna och hur svårt det varit för kvinnor att nå högre positioner i rörelsen.

Tillsammans med en annan avhoppad ung kvinna får "Anna" ge röst åt författarnas ambitiösa försök att förstå vilka extremhögerns kvinnor är. Tyvärr, och det är min enda invändning, har inga nu aktiva velat berätta om sina åsikter och erfarenheter - om man bortser från telefonsamtalet med veteranen Vera Oredsson, en av världens få kvinnor som blivit nazistisk partiledare.

Inte heller Sverigedemokraternas och Nationaldemokraternas kvinnliga partitoppar vill medverka i boken.

Bristen på kött och blod kompenseras dock ganska väl av gedigen research. Blomquist/Bjurwald har med hjälp av ett medlemsregister för Folkfronten följt i de kvinnliga medlemmarnas spår. De har sett hur deras engagemang utvecklats, om de straffats, vad de tjänat, om de fött barn, etc.

Flera av medlemmarna får barn med andra aktivister vilket leder till den intressanta och - obehagliga - frågan: Vad händer med barnen som fostras i öppet rasistiska familjer? Forska, skaffa mer kunskap uppmanar Blomquist/Bjurwald.

I Tyskland finns ett nationellt forskningsnätverk om högerextrema kvinnor som visat hur polis, rättsapparat och medier gärna tonar ned, eller rentav missar våldsamheter som begåtts av kvinnor. Ett liknande överseende finns i Sverige, trots att många kvinnor drivs av samma hatiska övertygelse som män och inte drar sig för använda våld eller begå andra brott i kampen för ett rasrent samhälle.

Våldsamma eller inte, kvinnorna inom Nazistsverige börjar ta mer plats, enligt Blomquist/Bjurwald. Från en bespottad roll som "nassehora" till fertil rasräddare. Och mer än så. Kvinnorna skriver artiklar, håller tal och gör uttalanden. Ofta handlar det om att försvara blå-gula kvinnors heder.

Nationaldemokraternas Elin Lövgren säger så här på hemsidan för partiets Nationella Kvinnoförbund: "Vi vill att svenska kvinnor ska kunna frigöra sig från de styrandes sjuka normer att man måste... dejta invandrare för att vara politiskt korrekt".