Kyung-Sook Shin: Ta hand om min mor

En gammal mamma försvinner i trängseln och kaoset på centralstationen i Seoul. Pappan kommer med tunneltåget, men inte hon. De vuxna barnen letar och delar ut flygblad. Flygbladet pryds av ett gammalt fotografi där mamman är mycket yngre. Så småningom kommer telefonsamtalen, människor har sett någon som kan vara mamman, en sliten kvinna i blå plastsandaler och ett fult infekterat sår på ena foten. Kan det vara mamma? Hon hade ju inte blå sandaler... men de som ringer från olika håll i storstaden säger att de känner igen ögonen på fotot -- så öppna, tillitsfulla och trofasta.

Jag tycker mycket om språket och stämningen i Kyung-Sook Shins bok, den är finstämd och nyanserad och genomsyras av kärlek. Äldsta dottern, älsklingssonen, och maken försöker minnas och förstå. För den som står en närmast är den som det är svårast att få syn på. Och har de någonsin låtit henne veta hur mycket de älskar henne?

Alla drömmar och förhoppningar ett människoliv innehåller, alla händelser som definierar vem hon är. När det blir moderns tur att föra ordet vrids kalejdoskopet flera varv till och nya mönster bildas.

Med "Ta hand om min mor" introduceras Kyung-Sook Shin på svenska, och det är den första sydkoreanska bok jag har läst. Kanske är det därför jag blir så fascinerad av detaljerna från lantlivet: vanan att dekorera med löv när man klistrar nytt mullbärspapper på dörrarna, förfädersriterna, den tidsödande matlagningen. Romanen utspelar sig i brytningstiden mellan det gamla och det moderna, och på bara en generation ändras livsvillkoren radikalt: Mamman är analfabet och lantbo, äldsta dottern blir en framgångsrik författare som reser runt världen.

Som Kyung-Sook Shin, som också kommer från fattiga förhållanden i en liten by men som gjort stor succé. Hon är en fin bekantskap och det här är en mycket berörande bok.