Det här är så spännande och engagerande och stillsamt troellskt. En delvis sann bildberättelse om fotografiets betydelse, inte minst för Maria Larsson som levde i Göteborg för hundra år sedan.
Maria Larsson var mamma till Jan Troells hustrus faster, en hemmafru som födde otaliga barn och med jämna mellanrum bedrogs och klåddes upp av sin make Sigge. Hon fann sin tillflykt i de bilder hon tog med en liten kamera som hon vunnit på lotteri i sin ungdom.
Maria Larssons bildseende blir en miniatyr av vad vi som åskådare ser i Troells film. Nästan som en sån där rysk docka med många dockor inuti.
Troell har flyttat handlingen till Malmö och Limhamn. Sigge är diversearbetare, en svag man med alkoholproblem och väldigt trovärdigt och nedtonat gestaltad av Mikael Persbrandt. Maria själv försöker hålla hemmet rent och ungarna mätta. Maria Heiskanen (som för övrigt spelade Minna i Troells "Il Capitano") är underbar som den blyga, lite kuvade men härligt envisa Maria Larsson.
Jan Troell kan verkligen berätta i bilder. Minns bara scenen i "Utvandrarna" när Karl-Oskar och Kristina lämnar Duvemåla och vi som åskådare tillåts lämna gården och föräldrarna i samma mak som dem.
"Maria Larssons eviga ögonblick" bjuder på otaliga bildscener utan onödigt prat. Främst minns jag Maria Heiskanens fascinerade minspel i de korta och betydelsefulla mötena med fotografen och läromästaren Sebastian Pedersen (Jesper Christensen). Men här finns också de stora penseldragen när nykterhetslogen åker på utflykt eller när Sigge arbetar i ett lastrum på en båt.
Det här är en film för biosalongen - vänta inte tills den kommer på dvd!