Henry David Thoreau (1817-62) var besjälad naturfilosof och olydig civilisations- och samhällskritiker, i efterhand mest känd för "Skogsliv vid Walden". Ingela Strandberg är författare, främst poet, bosatt på den lilla halländska orten Grimeton där hon också föddes 1944. Nu riktar Strandberg en diktsamling till den döde och lätt världsfrånvände men på många sätt levande nordamerikanen, "Bäste Herr Thoreau!".
Den börjar intressant med ugglornas varnande sång som "säger att min/ ensamhet är hotad och att jag snart/ inte kan gå ut på vägen utan att möta någon". Kommunikationen tenderar dock att bli överdrivet ensidig. Det kan bero på att Thoreau-spåret emanerar ur en fix och fräck idé som gör sig bäst på planeringsstadiet. Eller också på att hon fördjupat sig på ett sådant vis i hans tankevärld att läsaren med nödvändighet lämnas utanför.
Efter i synnerhet "Väg 153" (1991) och "Lyssnaren" (1997) värderar jag Strandberg högt som poet. Men även diktsamlingar kan vara mellanböcker, det är bara att inse och acceptera. Detta är en sådan, må författarskapet framöver kunna koncentreras och utvecklas.