Engelske komikern Sacha Baron Cohen gör efter framgångarna med "Borat" film av ytterligare en av sina karaktärer från "Da Ali G Show", österrikiske gay-fashionistan Brüno.
Brüno är, enligt honom själv, über-gay och Österrikes viktigaste modeikon.
Ett litet debacle gör att han sparkas från sitt tv-program och svartlistas från modevärlden.
I-stället bestämmer sig Brüno för att dra till USA och bli världsberömd.
Välbekant upplägg
Upplägget känns igen från "Da Ali G Show" och "Borat".
Det går ut på att presentera situationer där den utklädde Cohen, på ett inkorrekt vis, intervjuar olika människor.
I "Borat" var det många gånger sanslöst kul då hans oförstånd blev till en satirisk spegling av samhällets fördomar.
Fungerar inte riktigt
I "Brüno" spretar det mycket mer och fungerar inte alls lika bra. Det är längre mellan skratten, definitivt mellan gapskratten.
Allt för ofta är det enbart filmens huvudkaraktär som är pinsam och fördomsfull, inte människorna han möter.
Dessutom känns "Brüno" mer arrangerad än "Borat" där man ofta undrade vad som var skrivet i förväg och vad som var "dokumentärt".
Speglar fördomar
Det är först när Brüno inser att han måste bli hetero för att bli världsberömd som filmen lyfter.
Då, precis som i Borats resa genom USA, blir Brünos öppna homosexualitet ett sätt att spegla fördomar och det är den typen av humor som jag tycker Sacha Baron Cohen gör bäst.
Riktigt kul slutscen
I en av filmens slutscener blir det riktigt kul när Cohen krambrottas med sin assistent (spelad av svenske Gustaf Hammarsten) inne på en ultimate fighting-arena.
Jag hade hoppats på mer av den sortens extrema men smarta humor och på fler gliringar mot modevärlden.
Inte på att behöva vänta ut några få guldkorn insprängda mellan sjuhundra rövhålsskämt.