Om vi bortser från landgränser, så slutar ju ett lands gränser - i stort sett - när territoriet når fram till vatten. Fast egentligen innebär ju detta att nya vägar öppnas. Nästan till leda har vi ju fått höra att vatten - i äldre tid - inte skilde åt utan förenade.
Av det skälet är det verkligen berättigat att fråga sig vad Östersjön genom historien har betytt och kan komma att betyda för de länder som omger detta hav.
Per Högselius formulerar denna och många hithörande frågor i sin ambitiösa och lärda bok "Östersjövägar", och han ägnar 400 sidor åt att återge mångas svar, också sina egna. Högselius presenteras som forskare vid KTH i teknik- och vetenskapshistoria och han har också arbetat vid Linköpings universitet.
Han är uppenbarligen väl förtrogen med språk och kulturer i hela regionen och han förefaller att ha läst all litteratur av betydelse inom ämnesområdet. Hans bok har formen av en reseskildring, och resan företar han tillsammans med sin polska flickvän Kasia.
Det finns en särskild poäng i detta. Han hävdar nämligen att länderna och kulturerna runt Östersjön genom tiderna visat sig ha en förmåga till förändring och utveckling, att kontakterna varit betydelsefulla och vitaliserande. Hon menar tvärtom att allt som sker ligger inbäddat i det som skett; överraskningar inträffar inte och allt är förutsägbart.
Så ger de sig iväg, moturs från Stockholm, och far genom Danmark, Tyskland, Polen, Kaliningradområdet, Litauen, Lettland, Estland, Finland och Ryssland. De reser i nutiden och i historien, möter många och tar emot mängder av intryck.
I Nordtyskland spekulerar de över vad vendernas välde en gång betydde och får kunskap om skumma varvsaffärer i spåren av DDR:s fall och avveckling.
De begrundar Albrekt av Mecklenburgs och Erik av Pommerns insatser och möter nutida turistliv på polska badorter. De studerar Kopernikus miljö i Formbork (Frauenburg) och promenerar i Thomas Manns semesterparadis i Crantz (Nida i dagens Kaliningrad).
De vandrar i Czelaw Milosz "Issadalen" och besöker kärnkraftverket i Ignalina, berättar om slaget vid Wick (år 1220) och om Lukas Moodyssons "Lilja 4ever".
Historien och nutiden: en gången tids planer, framgångar, misstag och katastrofer och nutidens möjligheter och förhoppningar. Har Per rätt eller Kasia?
Själv tvekar jag inte om svaret. Bara tilltaget att göra en sådan här resa och skriva en bok som den här är för mig ett besked om att man tror på - vill och måste tro på - en gemensam och gynnsam framtid för denna region.
Och så blir Högselius bok för mig en lärd, ambitiös och i stort sett välskriven "lärobok" i vad jag vill kalla "hembygdskunskap" för alla oss som bor i Östersjöregionen.