Ordet "anhörig" kommer från tyskans "hören an"; den som hör till. Ofta glömmer vi bort den som finns nära den sjuke. Särskilt när det handlar om åldrandets sjukdomar. När en sådan sjukdom drabbar en person blir även relationerna till närstående indragna. Livet förändras för flera.
Egna erfarenheter"Hur ska jag orka", är en fråga som ställs av en anhörig till Lars Björklund då han var sjukhuspräst. I sin senaste bok har han tagit sig an denna fråga och sökt besvara den med hjälp av sin egen erfarenhet och sina möten med människor i utsatta situationer.
Varje människa, säger Lars Björklund, lever med olika dimensioner: fysiska, psykiska, sociala och existentiella. Den som är anhörig får ofta uppleva hur livet förändras i varje dimension. Skuld, ansvar, sorg och trötthet leder fram till frågan hur länge man kan orka.
Behöver hjälpLars Björklunds svar handlar om gränser. De behov som den sjuka har är ofta inte längre desamma som den anhörige tänker sig. Vi behöver hjälp att göra skillnad mellan det vi kan göra och det vi inte kan göra.
Lars Björklund har skrivit en varm och inkännande bok om vad det är att vara anhörig och var gränserna till det möjliga går. En del av den kritik han riktar mot vården är dock förlegad. Idag talar ingen vårdpersonal om patienterna som "levern" och "blindtarmen". Men våndan att som anhörig släppa taget om en omöjlig uppgift, den är ständigt aktuell.