Att hålla syrsor är en urgammal kinesisk tradition. Lars Fredriksson - bördig från Finspång, numera bibliotekarie vid Östasiatiska museet i Stockholm - stötte på den i en gammal bok och blev genast fascinerad.
Sedan dess har han flera gånger tagit med sig syrsor hem från Kina. I vintras hade han hela 700 syrsor hemma, boende en och en i cigarettpaket-stora specialaskar med mathål i änden. Vårtbitare äter helst sojabönor, morötter och mjölmask, medan andra arter lever på risgröt och äpplen.
- Granny Smith är bäst. Men de måste skäras i mycket små bitar, förklarar Lars Fredriksson, som hunnit bli svensk expert på syrs-matning.
Att mata de 700 husdjuren tog flera timmar om dagen för två personer.
- Det var förstås tokigt att skaffa så många . . . men jag hade ju utlovat massor med syrsor till en konsert på Berns!
Syrsor spelar med olika frekvens beroende på art, ålder, storlek och mättnad (en mätt syrsa låter annorlunda än en som inte ätit på ett tag). Med många mikrofoner kunde Lars Fredriksson mixa samman syrs-ljuden med de mänskliga musiker som deltog i konserten med tre minimalistiska kompositioner.
De Fredrikssonska syrs-ensemblerna har också varit med i jazzimprovisationer och konstinstallationer, gett konserter på Etnografiska museet, deltagit i tv:s kulturprogram "Kobra" samt spelats in på cd. Intresset har varit stort, trots att syrs-spel i mångas öron nog låter mer som gnissel än som musik.
I Kina har syrsor hållits som husdjur ända sedan Tang-dynastin på 600-talet. Att lyssna till ljudet från en grönskande äng mitt i vintern sågs som ett sätt att återskapa sommaren. Lyssnande på syrsor har också ansetts bra för hörseln, eftersom det lär hålla kvar örats mottaglighet för de höga registren. Än idag är det enligt Lars Fredriksson många musiker, sångare och andra artister som har syrsor för att bevara hörseln och stimulera sin fantasi.
Traditionen att hålla syrsor fanns i alla samhällsklasser och åldrar i Kina. Barn höll ofta vårtbitare i små fågelbursaktiga burar. Rika samlare hade mer exklusiva arter i kalebasser med lock av snidad sköldpadda och elfenben, förvarade i broderade sidenpåsar.
Idag är syrs-hållande inte lika vanligt, utan ses som en udda hobby. Ändå omfattar den många människor, eftersom även marginella företeelser blir stora i jättelandet Kina.
De flesta syrs-ägare har inte mer än ett tiotal djur, eller bara ett par stycken som de bär med sig i fickan. På moderna arbetsplatser lär det till och med ha utfärdats varningar för att lägga syrs-askarna vid kopiatorn, eftersom färgdammet inte är bra för insekterna.
Lars Fredriksson talar inte bara om syrsor i sitt Sommar-program, som handlar mycket om vatten i alla dess former och sammanhang, och om resor. Själv är han också på resa - i Kina - när det förinspelade programmet sänds. Han ska bland annat besöka de bönder som lever på att fånga syrsor, ett arbete som ofta gått i arv i generationer.
- Men miljögifterna gör att de här insekterna nu är hotade även i Kina. Det finns områden där de varit vanliga, men där man numera aldrig hör en syrsa längre. Varje gång jag håller föredrag eller ordnar konsert brukar jag understryka att dessa ljud blir allt mer ovanliga. Snart finns de väl knappast att höra ute i naturen, säger Lars Fredriksson.
Fotnot: Lars Fredriksson sommarpratar i P1 i dag kl 13.05 med repris kl 22.15.