Uppenbart är att äldre ord, ofta med en något högtidlig klang, dominerar bland de inskickade. Det är naturligt, eftersom de kan vara på väg att försvinna ur det vardagliga språket och man därför vill göra en räddningsinsats. Många verkar också uppfatta dem som språkligt vackra. Några exempel: undfägnad(mat och dryck), väl bekomme (varsågod), cedera (överlåta, avstå; Berit Sundquist känner också igen det i betydelsen "sakna").
Flera har nämnt ordet enkannerligen, som betyder "i synnerhet". Ett annat populärt ord i det här sammanhanget är oomkullrunkelig (obestridlig).
Änskönt är ett ord som fortfarande används av en del östgötar, berättar Nils Alkner. Det betyder "fastän".
Andra inskickade ord med liknande klang är alldenstund (eftersom), emanera, sedermera, härröra, sålunda och samt - vissa mer levande än andra.
Många tycks också ha en viss fäbless för eljest. Det betyder i första hand "annars" - i alla fall i riksspråket. I juridiska texter kan det betyda "av andra skäl" eller liknande. Eljest har också på sina håll den dialektala betydelsen "annorlunda".
Andra inskickade ord har en mer vardaglig prägel: kökkenmödding (skräphög), skrälle (söndrigt föremål eller skröplig människa) och skrälldus (en stor mängd, hop).
Jag tackar så mycket för ordbidrag och trevliga brev!
Utlovat pris skickas med posten till Nils Alkner i Linköping.
Själv tycker jag att skenbart är ett vackert ord.