"Der Tag, an dem Hedwig kam, var ein Montag" - "Den dag Hedwig kom var en måndag". De första orden i Bölls klassiker från 1955 har hängt kvar ända sen gymnasietiden. En krass förklaring till varför, KAN vara att vår snurriga tysklärare plötsligt valde en "riktig" bok av en "riktig" författare att grundligt (!) arbeta med - mitt skolexemplar är så nerklottrat med anteckningar att texten knappt syns.
Och ändå har somliga böcker en magisk förmåga att stå pall för de mest förkrossande grammatikmanglingar: "Ungdomens bröd" hör till dem som överlevt. Som skickar minnet på nostalgitripp och läshjärtat till omstart.
Det jag mindes var den melankoliska kärlekshistorien mellan Walter och Hedwig och deras längtan efter äkthet. Det jag nu fått är många fler ord, med vackert spruckna bilder.