Vad är egentligen problemet med utställningen "Middag med Pol Pot" som behandlar röda khmerernas blodiga regim och fyra svenskars blåögda propagandaresa till Kambodja 1978? Det finns två problem, som jag ser det.
1. För det första ärdet själva utställningen. Den bygger på en av svenskarnas, Gunnar Bergström, foton, insikter och ånger. Sorgset, allvarligt och modigt skriver han i fotoboken som hör till: "Till dem som fortfarande är förfärade över mitt stöd till de röda khmererna, särskilt de som led personligen under denna regim, kan jag bara säga att jag är ledsen över detta och ber om er förlåtelse".
Heder åt Gunnar Bergström!
Han väcker tankar om sektliknande grupptryck och ideologiska glasögon som kan få den bäste att gå vilse.
Men hans tre reskamrater, Jan Myrdal och två kvinnor, har inte godkänt sin medverkan.
Hedvig Ekerwald, i dag professor i sociologi Uppsala, har JO-anmält utställningen. Hon finns med på två foton och med två citat, hämtade ur böcker (ytterligare en privatperson som inte var med på resan har JO-anmält utställningen).
Enligt JO:s utredning kontaktades hon av Forum för levande i historia i maj 2009, godkände en bild och ett citat, men insåg först senare sammanhanget och skrev i september till producenten och begärde att hennes namn skulle tas bort. Hon fick till svar att det var för sent.
I SvD sa Hedvig Ekerwald i söndags att hon genom JO:s beslut fått upprättelse. Hon sa "Nu förväntar jag mig att utställningen också läggs ned".
Ärligt talat, jag känner inte väldigt starkt för Gunnar Bergströms tre kamrater som nu får krypa ut i ljuset.
Men utställningen är lika bra utan dem, Gunnar Bergströms egen resa och uppvaknande räcker gott.
2.Det andra problemet är att Forum för levande historia är en statlig myndighet. JO Hans-Gunnar Axberger skriver att de försvarar sig som om de sysslar med journalistik eller forskning. Det gör de inte. En statlig myndighet får inte peka ut enskilda medborgare. Därför skakar Forum för levande historia i sina grundvalar nu, därför sitter de i samtal med kulturdepartementet.
Forumet borde inte vara en myndighet, myndigheter som kritiserar enskilda medborgare för deras politiska irrfärder känns inte alls bra. Alltså borde forumet ha en friare roll.
Men tillbaks till utställningen. I går besökte Forum för levande historia länsmuseet för att se om utställningen går att modifiera så att den kan visas. Mycket bra. Det kan inte vara omöjligt att kapa bort de två delegationsdeltagare som varken är offentliga personer, som Jan Myrdal, eller tillfrågade.
Täck över. Radera. Men låt alla skolklasser och privatpersoner som nu står på kö få se Gunnar Bergströms tankeväckande historia och låt inte Hedvig Ekerwald få stoppa det.
Till sist: Hedvig Ekerwald klagar också på "den förlöjligande konstbild" som ingår i utställningen, en fotoiscensättning med skådespelare som på ett vridet sätt skildrar middagen med Pol Pot. Men den måste man tåla, personerna i den svenska delegationen är knappast identifierbara, det är en tolkning och ett konstverk. Att "förbjuda" den vore uttryck för en totalitär konstsyn.
Däremot är jag inte så förtjust i verket, det är lite skämtsamt sådär, de frossar i ostron, men Gunnar Bergström skriver att de åt musslor. Ostron är förstås än mer vidrigt. Den ironiska, nästan skämtsamma tonen i bilden rimmar illa med Gunnar Bergströms uppriktiga och nakna ånger.
ÅSA CHRISTOFFERSSON