Owe Wikström: Sonjas godhet - medkänsla i en självupptagen tid
Natur och kultur
Nåd är det viktigaste ordet i denna essäsamling. Nåd, eller den grundläggande upplevelsen av tillit i tillvaron. Den kan vara sprungen ur en religiös känsla av att vara villkorslöst accepterad av Gud, eller ur den allmänmänskliga trygghet som föds hos det helt lilla barnet genom närvaron av en kärleksfullt bekräftande förälder. Oavsett förklaringsmodell menar författaren att det är upplevelsen av nåd som är godhetens främsta förutsättning.
Owe Wikström vill undersöka ifall läsningen av skönlitteratur kan verka i det godas tjänst. Hans främsta litterära referens är "Brott och straff" av Dostojevskij, med den oförtröttligt självutgivande Sonja som lyckas få den kylige mördaren Raskolnikov att komma i kontakt med sitt samvete och sin medkänsla.
Torgny Lindgrens och Sara Lidmans författarskap prövas också i sammanhanget, liksom den andliga läsart som prövats inom kyrkans värld, en läsart som kräver reflexion och handling.
Det är tankeväckande läsning, där språket och berättelserna tolkas i djupt mänskliga sammanhang. Det blir inte bevisat att läsning gör människan god, men tydligt att där finns många samband.
De filosofiska betraktelserna placeras hela tiden i den yttre verklighet där författaren för tillfället befinner sig: på tunnelbanan, i storslagen natur eller på bokmässan. Det bidrar till att göra läsningen lättillgänglig. I ett långt stycke polemiserar han med nutidsmänniskans försök att hantera sitt liv med hjälp av nyandlighet och kurser i självförverkligande. Då tycker jag lättillgängligheten övergår till ytlighet.
Boken lämnar mig med många tankar och frågor, men också med en känsla av att ha varit i närheten av något väsentligt, som inte riktigt fått fördjupas.
Åsa Österlöf