Kommissarie Evert Bäckström är en mycket lyckad huvudperson i flera av Leif GW Perssons kriminalromaner. Med sin enfald kombinerad med stor slughet och total brist på moral är han raka motsatsen till de hjältar som andra deckarförfattare befolkar sina böcker med.
Leif GW Persson har uppenbarligen haft mycket roligt när han skrev ”Den sanna historien om Pinocchios näsa”. Bäckströms bravader dominerar fullständigt och oftast med obestridlig om än grov komisk verkan. Ändå skulle man önskat att GW förmått döda en del av sina älsklingar och därmed förhindrat att romanen svällt ut till en bra bit över 600 sidor.
UnderhållandeMen som vanligt är han lättläst med ett elegant och lättflytande språk. Bokens gåtor är också underhållande, trots att själva mordgåtan innehåller ett uppenbart fusk. Varför börjar advokaten skjuta? Vi får aldrig något fullgott svar.
Bäckströms kolleger med sin mer eller mindre uppenbara brist på intelligens och vanligt sunt förnuft är som vanligt underhållande biroller.
Kunde varit kortareEn känd advokat hittas mördad i sitt hem. Det visar sig att han blivit mördad två gånger. En samling ryska ikoner som advokaten haft till försäljning visar sig vara ett viktigt motiv – liksom kanske en pinocchio-figur vars betydelse inte alla förstår. Vilken roll har en greve boende på Drottningholm haft i affären och hur är det med en grupp gangsters i en motorcykelliga och deras rivaler? Får det hotade vittnet hjälp av sin gamla skolkamrat eller är han insyltad på annat sätt?
Det är åtskilliga vindlingar i den här historien, men de flesta underhållande om än inte överdrivet trovärdiga. Men det vore som sagt inget fel om boken varit ett par hundra sidor kortare.
Leif GW Persson kommer till Bokens dag både i Linköping 18/11 (samt bokfrukosten 19/11) och Motala 7/11.