Några av dem som var svenska missionärsbarn i 1950-talets Kongo har burit med sig en historia som tycktes pocka på att bli återberättad i ord- eller bildkonst. Först nu har den blivit skriven: "Mannen på ön".
Det är Lennart Hagerfors som tagit sig an den uppgiften och därmed fullbordar den afrikanska delen av sitt författarskap - en rad romaner och självbiografiska berättelser alltsedan 1983.
"Mannen på ön" har blivit en allegori om kolonialismens sönderfall återspeglat genom sju personer: Jean Murat, ung fransk kapten, hans svarte sergeant Nlongi, Kitoko som är Murats kvinnliga boy, Madame Picot, lärarinna och infödingarnas vän, hennes politiskt medvetna elev Juliette, kongolesen Louzolo och hans son Matondo.
Augusti 1953 utanför Brazzaville i Franska Kongo: En båt med stora summor kontanter, pengar som fransmännen tjänat på kongoleserna, har stulits av en okänd man.
Det är Matondo som upptäcker honom: en man i höftskynke och med machete i handen mitt ute i Livingstonefallen, skeppsbruten på ön som ingen vågar ta sig till. En ande som tecken på något i obalans, ett varsel om att något oerhört ska hända?
Folkvandring till floden, trummor, eldar, extatisk upprymdhet. Nu ger kongoleserna fritt utlopp för sin längtan efter oss själva, nu stiger det otåliga ropet Indépendance! Mannen på ön visar mot en möjlig frigörelse, en framtid byggd på erkännande av deras rötter. Men den kraftfulle Nlongi framstår inte bara en god ledargestalt utan också som en framtida maktpretendent ?
Skeendet förs från den enes perspektiv in i den andres till ett spektrum av kolliderande synsätt: herrefolkets kränkande syn på kongoleserna (Apor! Vildar!), och deras märkliga naivitet; bytraditionens ande- och ödestro.
Lågmält satiriskt eller med underskruvad humor flätar Hagerfors in betecknande situationer. Varje kapitel föregås av en mellantext, ett stycke skön prosalyrik tätad med uråldrig visdom och vision.
En inifrånupplevd barndom i Afrika tycks vara förutsättningen för de unika insikter Lennart Hagerfors så väl förvaltar i sina bästa böcker. Med "Mannen på ön" skriver han sista kapitlet i kolonialismens historia - vars inledning han skildrat i romanen "Valarna i Tanganyikasjön" (1985), om Stanleys expedition för att söka Livingstone. Den utges nu som pocket. Läs båda!