Fem diktsamlingar åren 1989-99. Sedan boklig tystnad. Under sannskyldig titel, Ursprunget, återkommer Li Li nu med en gripande samling.
Född 1961 i Shanghai anlände han som utbytesstudent till Stockholm 1988. I bagaget studier i svenska vid universitet i Peking och en kärlek till Tranströmer, som han översatt. Efter den blodiga massakern vid Himmelska fridens torg våren 1989 vågade han, troligen stämplad som regimens fiende, under många långa år inte återvända.
Gripande är dagens samling, alltså, och smärtfylld. För vad var det han slutligen kom hem till? En omgjord och oigenkännlig stad - gatorna har förvandlats till bilarnas paradis snarare än cyklarnas och kapitalismen genomsyrat varje hus och varannan por - men framför allt en i cancer döende mor. Till slut står han vid hennes grav.
Vägen tillbaka är krokig och avslöjande, ett poetiskt och ingalunda ogrumlat familjealbum.
Och om bilden av fadern synes korthuggen och rudimentär - tyrann i hemmet, frihetstörstande och därtill fängslad demokrat där ute - så växer porträttet av modern till ett mångfacetterat äreminne.
Det specifika: missväxt, hungersnöd, diktatur. 1943 flyr hon, nio år gammal, undan japanernas bombningar. 40 mil går hon från byn för att bli fosterbarn i Shanghai.
1969 bränner hon gråtande - med lille sonen som vittne - en särskild sorts sidenklänning som under 2000-talet blivit mode men då ansågs oförenlig med kulturrevolutionens ideal och påbud.
Det allmänna? Omfattande. Här är en kinesisk kvinna - förmodligen född 1934 - som föga skiljer sig från en västerländsk, eller svensk, av samma datum. "Ditt leende som lät dina födelsedagar/ omärkligt passera...", diktar Li Li.
Hans mor är den ödmjuka kvinnan som alltid finns till hands för de andra - och i stort sett aldrig kräver något för egen del - och som ingen annan plats för maktutövningen har än köket och dess skärbrädor, knivar. Middagarnas glans, trots minimala resurser. Hon lagar alla rätterna och står samtidigt för det andra - disken.
Li Li blandar i denna poetiska comeback moderskärlek med modernism, mörker med ljus, realism med surrealism. Så blir samlingen ett levande monument och samtidigt en påminnelse om likheterna mellan kontinenterna, människorna, könsrollerna. Och dikt som varken väjer för journalistikens kyla eller konstens värmande tecken.