Som den gamle Liverpooltränaren sade: Fotboll är inte på liv och död - det är mycket viktigare än så.
Dock, än viktigare är litteraturen. Åtminstone i Stefan Lindbergs nya novellsamling "I Gorans ögon". I titelnovellen sker en kraftmätning mellan fotboll och skrivande. När Zlatan skadas erbjuds författaren Frans Högström en plats i svenska landslaget. Den idrottsliga karriären tar fart och snart är han en del av FC Barcelonas stjärnspäckade lag. Han bildar anfallspar med nationalhjälten Goran Stankovic. Detta blir början till en motsatt vandring för Goran. Han grips av en oemotståndlig lust att skriva, på samma gång som lusten till fotbollen tynar bort. Frans Högström blir syndabock, och ses som mannen som tog Goran ifrån supportrarna.
"När litteraturen tar över" kunde vara en alternativ titel till samlingen. Flera berättelser varierar temat på ett påhittigt och stimulerande sätt. I en framtidsversion fyller 98-årige Göran Sonnevi och Ann Jäderlund Globen med poesiuppläsningar. Medborgarna ägnar sig i princip bara åt att läsa och skriva. Det är en humoristisk och helt osannolik vision - och ändå har den något obehagligt i sig. En fråga om språkets förhållande till världen. Kan vi se den rena tillvaron bortom orden?
Litteratur som något bokstavligt talat viktigare än liv och död är temat i den allra bästa novellen, "Tjänsteman vid mörkrets sambandscentral". En nyligen frånskild man flyttar till en mindre ort där han kommer i kontakt med ett litteraturintresserat par. Han dras in i en infekterad kamp om en tämligen okänd lokal författares eftermäle. Det är en märkvärdig novell som lyckas vara alldaglig och på samma gång alldeles överraskande och ganska otrolig.
Det är Stefan Lindbergs signum, att med ett främmande inslag i en för övrigt realistisk berättelse förskjuta perspektivet och ladda texten med spänning. Hans medel är ett språk som är till lika delar stringent och lekfullt.
Jag är mycket imponerad av denna samling berättelser.