Ny bok
Sven Lindqvist: Fadern, sonen och den heliga motorcykeln och andra essäer
Ordfront
Sven Lindqvist skriver om författarskap och sättet att skriva, ett slags litteraturhistoriska notiser. Så är det med titelessän, en resa i hjulspåren efter Robert Pirsigs "Zen and the Art of Motorcycle Maintenance". Pirsig hade varit lärare och uppmanat sina elever att skriva ned de omedelbara intrycken. Lindqvist opponerar. Han förstår inte varför god prosa måste vara "förintellektuell eller varför obearbetade sinnesintryck skulle ha högre kvalitet än bearbetade".
Här finns flera texter som för tankarna till "Utrota varenda jävel" från 1992. I avsnittet om psykologin före Freud skriver han hur forskare tidigt liknade det undermedvetna vid naturfolken i Afrika, något mörkt och farligt, ett naturtillstånd som civilisationen skulle tämja.
Lindqvist återkommer ständigt till Joseph Conrad. Här diskuterar han hur Conrad i "Mörkrets hjärta" återger något som sker och först efter en stund, när läsaren själv kommit på vad som skett, förklarar detta. Lindqvist diskuterar om Conrad var först med metoden, men finner att Arthur Conan Doyle, han som skrev om Sherlock Holmes, var före liksom H G Wells i science fiction-romanen "Tidsmaskinen".
Lindqvist diskuterar egoismen som han finner den hos Smith, Spencer, Darwin, Malthus och Hobbes. De har alla olika skäl för att beskriva människan som egoistisk och varför människan är eller bör vara egoist. Särskilt hos ateisten Adam Smith finner han ett starkt religiöst drag. För honom var Marknaden en sorts egoismens Gud.
Lindqvist resonerar om varför det är så mycket roligare att läsa texter som inte alltid är belagda, där man i polemiskt nit hårdrar en analys. Han jämför med fullständigt korrekta texter som inte lämnar något till läsaren att fundera över. Det är mycket viktigare att texter har förmågan att göra oss nyfikna.
Som Lindqvists, alltså.