Mohamed Omar: Tregångare
Ruin
Tregångare kallas de islandshästar som saknar den gångart man normalt förknippar med rasen: tölten. (På Island kallad "gudarnas gåva".) "Tregångare" är också namnet på Mohamed Omars debutbok: en samling dikter med förgreningar i Mombasa, Teheran och Uppsala.
Tre världar alltså. En ayatolla. Som käkar pizza. Som använder hyreshusets cykelförråd som moské. Som bär turban och caterpillarkängor. Som rör sig hemtamt i trakten av Fyrisån och S:t Pers galleria. En ömkans- och beundransvärd person:
Han är bara ett barn.
Det är variga sår på fötterna
och handflatorna.
I den stiliserade siluetten på bokens omslag tecknas inte bara en stad, utan tre. Men horisontlinjen domineras av kupoler och minareter, inte av Uppsala domkyrka. Och över alltsammans svävar en halvmåne, guldkantad.
I sina bästa stunder påminner Mohamed Omar om en annan troende poet, nämligen Tomas Tranströmer: "Lyssna. / Det är dödens rötter / som sväller i tystnaden."
Men det är först när han törs lämna den förbannade samtiden därhän.