Ny bok
Tomas Tranströmers ungdomsdikter --utgivna och kommenterade av Jonas Ellerström
Ellerströms
Det finns en föreställning om Tomas Tranströmer (f 1931) som en gudabenådad diktare. Som vore han -- med en nätt parallell till "geniet" Mozart -- snarare ett medium för utommänskliga impulser än en arbetande konstnär.
Föreställningen raseras i ett nyutgivet häfte. Utan att för ett ögonblick ifrågasätta Tranströmers poetiska unicitet -- pregnansen, musikaliteten, vardagssvindeln, de exakta och överraskande metaforerna -- visar Jonas Ellerström att den remarkabla debutsamlingen från 1954, "17 dikter", hade en alls inte oväsentlig förhistoria.
Ellerströms rimliga slutsats är att vi kan glömma alla fagra fantasier om de plötsliga ingivelserna för att istället se förstlingsverket som frukten av ett "målmedvetet, noggrant och långvarigt arbete".
Det är emellertid inte denna konklusion, eller de klanderfria kommentarerna, som gör det lilla häftet till en desto större händelse.
Här återfinns nämligen tio dikter tryckta i tidskrifter 1948--50. Nio av dem repriserades i Lyrikvännens fantastiskt välmatade och varierade Tranströmer-nummer (5/81), men i bokform har de aldrig förr publicerats. Kulturgärning!
Den tionde, "Toccata", har ändå en särskild status av raritet. Den offentliggjordes mot slutet av 1950 och kan utan alltför vidlyftiga spekulationer antas ha fallit bort i en sista gallring inför utgivningen av det sparsmakade förstlingsverket. Orsaken, gissar Ellerström, är att Tranströmer ertappade sig själv med ett litterärt lån.
Tja, varför inte? Diktens avslutande rader, "Och här/ stannar mänsko-skuggan/ fastnaglad av en stråle ljus", för onekligen tankarna till Salvatore Quasimodos berömda kortdikt, "Och plötsligt är det afton". Gott omdöme hade han tidigt, Tomas Tranströmer.
Och gott handlag. Jag måste gång efter annan påminna mig om att Tranströmer och hans litterära fränder (bara på Södra Latin fanns ett antal) faktiskt var gymnasister och tonåringar när de bedrev dessa stilistiskt avancerade och humanistiskt bildade övningar i diktens konst.
Men så slapp de också förbruka begåvningen på popmusik och datorer.