Ny bok
Henrik Kullander: Någonting odödligt
Wahlström & Widstrand
Efter "Elfenbenssvart" (2002) ger Henrik Kullander ut sin andraroman, "Någonting odödligt". Och, ja, den kan läsas som en svenskvariant av Da Vinci-koden. Men 71-födde Kullander är en i bästa meningbarnsligare författare än träbocken Dan Brown. Roligare, mera flyhänt.Litterärt lurigare.
Ett ovanligt fynd vid ett vägbygge utanför Kalmar leder till fyrakompisar som skingrats för vinden och återses en sommar tio år eftergymnasiet. Fyndet är ett människoskelett utrustat med vingar. Änglaroch demoner!? Det finns en logik i den lika bondkomiska som fantastiskaoch intrikata intrigen. Mitt i mystiken en klarhet. Och ett vemod hosden snart 30-årige Fredrik: vart tog drömmarna och utvaldheten vägen,värmen och vänskapen?
De hade ett sällskap, Deus vult, vilket kan uttydas Guds vilja. Etttrofasthetens förbund, konfirmerat av en blodsed. Vraket, hemkär, döptMikael. Den numera lätt försupne Keith Rafaelsen. LedargestaltenGabriel, alltid välskräddad, för övrigt med efternamnet Hoffman.Gabriel, Rafael, Mikael. Man behöver inte vara teologie doktorand föratt förstå piken: den mest utmejslade gestalten, Fredrik, platsar interiktigt i sällskapet. Ärkeänglarnas sällskap.
Och det krävs knappt ens en grundkurs i vare sig metalitterärtextteori eller den apokryfiska läran för att ha behållning av dennaroman, som otvunget förenar elementen: Simpsons och Kabbala,pojkstrecken och den rituella magin. Det är litteratur som litteratur.Men den kräver uppmärksamhet på vemodet, melankolin. Coolakonstruktionen i all ära: världsligheten syns.