Säkert är det både befriande och givande för en författare att ibland få bolla idéer och skissa på personteckningar tillsammans med någon likasinnad. Att sedan faktiskt skriva tillsammans måste däremot vara en rätt så delikat historia. Särskilt om resultatet ska bli riktigt bra. Fast omöjligt är det förstås inte; det är samarbetet mellan Anders Roslund och Börge Hellström ett bra exempel på i genren.
Blodig och obehagligMen i den divisionen spelar inte Liza Marklunds och James Pattersons gemensamma projekt.
Intrigen i "Postcard Killers" är blodig, obehaglig och förhållandevis enkel: Någon är ute på en europeisk mordturné. Unga par dödas och liken arrangeras för att efterlikna kända konstverk. En kvinnlig svensk journalist (jodå) och en manlig amerikansk kriminalpolis (javisst) tar upp jakten på mördarna.
Sex och tempoGillar man Patterson är "Postcard Killers" säkert toppenläsning. Värre blir det för trogna Marklundfans. Det här är nämligen ingen 50-50 mix.
Handlingen forsar fram i ett vansinnigt tempo, kapitlen är oerhört korta och avslutas med fördel med övertydliga cliffhangers. Här och där stannar allt upp för en intensiv sexscen mellan en lesbisk kvinna och en straight man (!), och där någonstans börjar det hela kännas lite väl knepigt - och väldigt mycket Patterson. En underhållande blinkning till läsaren är dock den kvinnliga journalistens bakgrund, och den har säkerligen Marklund stått för.
Liza kan bättreFörfattarna verkar ha haft rejält roligt, men det räcker inte för mig. Patterson är varken bättre eller sämre än så här när han skriver ensam. Det är däremot Marklund. Bättre, alltså.