BOK
Lotta Lotass
Varia
Albert Bonniers förlag
Lotta Lotass tillhör de mer intressanta och spännande samtida svenska författarna. Jag har tidigare hyllat hennes romaner "Konungarnas tillbedjan" och "Tredje flykthastighet". Lotass är sant originell, språkligt mästerlig och prövar gärna nya vägar i sitt författarskap.
I "Varia" samlas 28 tidigare publicerade texter. Det är lärorikt och omtumlande att dyka ner i denna blandning. Ofta är det geografiskt innehåll: Mason Dixon-linjen i Thomas Pynchons roman, landskapet i Cormac McCarthys "Blood Meridian".
Polarexpeditioner återkommer i flera texter där författaren med stor kunskap och skickligt handlag guidar vidare i de iskalla vita i spåren av tragedier och hjältedåd kring väl kända historiska gestalter och hjältar. (Koppling: det ogästvänliga, farliga, outforskade och det vita oskrivna pappret – eller i alla fall en digital dito. Upptäckaren – författaren. Triumf – katastrof.)
Mycket underhållande är också "Om tre försök att skapa meningslöshet", om de exempel där lurifaxar till textförfattare hittat på "nyskapande poesi" och lyckats sälja in det som äkta vara. (I Sverige Lars Gyllenstens och Torgny Greitz samling med låtsaspoesi i "Camera Obscura" 1946.)
Att se Lotta Lotass som utforskare och upptäckare blir givet. Vetgirig, kunnig, inspirerad ger hon sig av för att göra fynd, pröva, förklara och ibland göra marken och synen på omvärlden mer osäker.
Halsbrytande knepig är texten om "Ljud/störningsundersökningar" där Lotass skriver om ljudkonst och själv funderar över Åsa-Nisse och Klabbarparns samspel i filmerna, liknande deras dialoger vid en slags växelsång, mer ljud än innehåll. Via en dokumentär tjäderbild i filmen glider hon så vidare i texten mot upptecknandet av olika system för att skriva och beskriva fågelläten.
Hon skriver om konst. Om Robert Smithsons naturinstallationer, om Mark Rothko som hon låter återspeglas i korta avsnitt med uppteckningar av månfararnas intryck av månen när de klev ned på dess yta.
Lotass leder expeditionen och vi får smak för äventyr, längtar till vidare egna utforskningar i det hon undersökt. Själv hamnar jag via referenslistan på konstnären Corinne May Botz hemsida och surfar strax vidare till en konstfilm från 1960-talet på Youtube. Bra författare gör världen större. Det är bara att ge sig av.