Katarina Bjärvall:
Under tiden
Ordfront
Må så vara och visst får den nyckfulla slumpen länka samman romanfigurerna osannolikt mycket. Tänk Raymond Carver och "Short Cuts" och ni får ett ungefärligt upplägg av historien kring kurdiske Zinar, som väntar på uppehållstillstånd, hans äldre bror Roni, brovaktare vid Essingeleden och dennes sambo Newroz, optiker och ägare till en glasögonaffär mitt i centrala Gröndal.
Samt, för att göra cirkeln hel: tonårstjejen Louise, hennes mor Dagny, försäkringstjänsteman och slutligen Sten, 43 årig lärare och hans auktoritäre far. Denne professor i nationalekonomi är den första, bokstavligen fallande, dominobrickan i detta lugnt framåtskridande förortsdrama med mångetnisk botten.
Ödet agerar alltså som välregisserad spännings-skapare och även om "Under tiden" förvisso inte är någon tungviktare, så gör den en frestande väv av ögonblicken. "Små, svarta ögonblick" - och ljusa. Och det är i skärningspunkterna som de viktiga reporna uppstår, tränger sig fram och driver på.
Lögner, minnen, skador: på människor, på samhället, i själen, i kroppen. Svart pedagogik, heder, skuld, kärlek och brist på densamma.
Omslaget visar Henri Rousseaus "Ormtjuserskan", en fantasibild av djungeln och metafor för en plats - yttre och inre - att gå vilse i, att hotas av. Att eftersträva och söka skydd i och att möjligen tämja. Ett pågående tillstånd av väntan och rekognoscering.
Drömmar och förhoppningar har sin tid. Förändring sin.
MARGARETA WIMAN