Kristian Lundberg:
Malmömannen
Symposion
Här gäller det som huvudpersonens kompis, den katolske prästen padre Pietro, uttrycker: "Helvetet är också en plats på jorden." Alla personerna i boken tycks förlästa på Predikaren. De är trasiga och kunde var och en platsa som huvudpersonen i uppföljaren till Jobs bok.
Malmömannen är den tredje i en planerad serie på fem kriminalromaner. Huvudpersonen är antihjältarnas antihjälte, Nils Forsberg. En nykter alkoholist som har problem med det mesta. I den här boken blir han bortkopplad från den utredning som boken handlar om. Men bidrar till upplösningen genom att tjalla för pressen om hemliga tillslag. Outgrundliga är Nils Forsbergs vägar.
Handlingen utspelas i språket. Boken är full av lyrismer. Om vädret och morgonen. Och om tillståndet i den skräckstad som är Malmö och den skräckstat som är Sverige i dessa yttersta dagar. Ett oförsonligt klassamhälle där alla tycks vara förlorare på den marknad där allas värde är relativt och i avtagande.
Det är tonen i boken som fångar en. Det finns förstås ingen hjälte, bara ensamma aktörer med egoistiska agendor. Kanske finns vänskapen mellan män. Och något grått som kallas kärlek och som tar sig uttryck i en bäddad tältsäng hos en kollega. Han har några kompisar. De sviker också, men inte bara för vinnings skull. Men böckerna berättar något om vår tid som inte många andra kommer åt. Det är den känsla, kalla den tidsanda, som den politiska retoriken varken förstår eller kan beskriva. Lundbergs kriminalromaner är knappast spännande men spänningen stiger i tröstlösheten.
BO BORG