2011 blev året när jag även jag slutade att köpa skivor. Egentligen mest som ett tillfälligt experiment, men det vete sjutton om jag återvänder. Spotify i mobilen måste vara den största kulturella uppfinningen sen stenkakan.
Sen tar det ju ett tag att lära en gammal hund sitta, så årets nyordning innebär ärligt talat inte att jag övergivit albumet som konstform. Jag vill fortfarande gärna lyssna igenom hela skivan - hur ska jag annars kunna veta vilka låtar som är bäst?
2011 blev rent allmänmusikaliskt året när våra stora svenska bjässar (Winnerbäck, Hellström, Kent, Lundell) inte släppte skivor, vilket lämnade utrymmet fritt för en något fräschare generation att kliva fram. Och det görs fortfarande väldigt mycket väldigt bra svensk musik. Jag har inte haft anledning att kolla så väldigt mycket utanför landsgränserna i mitt musikkonsumerande.
Newkid, Anton Kristiansson, Anna Järvinen, Anna Ternheim, Veronica Maggio, Mattias Alkberg. Idel svenskt, och då har jag ändå inte nämnt de två allra mest frekventa i mitt Spotify-abonnemang: Lykke Li och Jonathan Johansson. Två artister med mycket gemensamt. Mörkt, suggestivt, vackert och svängigt på samma gång. Lite som mitt år i stort.
Lykke Li är också den mest frekvent förekommande när våra skivrecensenter väljer ut årets bästa skivor här intill. Hennes uppföljare till 2008 års succédebut är fantastisk och med rätta hyllad. Och näst den lite mer lättsamma Veronica Maggio är hon också den mest dominanta bland årets grammisnominerade.
Nästa år börjar dinosaurierna röra på sig igen. Både Kent och Thåström släpper nytt i början på året, men ärligt talat har jag tappat geisten lite. Det känns som vi börjar kunna de där farbröderna nu.
Inte ens en i sammanhanget pigg yngling som Markus Krunegård får mig på tårna av spänning, även om jag så klart ser fram emot hans nya släpp i mars där han äntligen är tillbaka som svenskspråkig soloartist. Årets duoprojekt Serenades, med Adam Olenius från Shout Out Louds, visade sig vara roligare som idé än som musik.
Nej, just nu ser jag allra mest fram emot First Aid Kits nya skiva som kommer redan i januari. Egentligen inte för att de i jämförelse med nyss nämnda gamlingar är unga och fräscha - trots att de precis lämnat puberteten har de hämtat all inspiration från gamlingar som Joni Mitchell och Conor Oberst - utan bara för att de är så himla bra. Att de ska stämsjunga in ännu ett fantastiskt svenskt musikår känns väldigt betryggande.