Påfallande många läkare har också skrivit romaner, påfallande ofta med främlingens perspektiv på livet i periferin, som Carlo Levis mästerverk "Kristus stannade i Eboli" och Abraham Verghese så framgångsrika roman "Skära för sten" från förra året.
Den senare utspelade sig i Etiopien under konungarnas konung, Haile Selassie, och det gör även Maaza Mengistes debutroman "Under lejonets blick".
Själv är den etiopiskfödda sedan länge amerikaniserade författaren dock inte läkare, men väl hennes huvudperson doktor Hailu. Vars liv och familj bildar navet i romanen som med bred penselföring berättar om Haile Selassies fall 1974 och den nya militärregimen som snart skulle bli synonym med dess fruktade, än mer fruktansvärde diktator, Mengistu.
Korrekt historiaMaaza Mengiste tar sig litterära friheter men i stora drag är historien korrekt. Genom Hailu och hans familj gestaltar hon, bitvis med obehaglig detaljrikedom, den terror som med välvilligt sovjetiskt bistånd snart inleddes mot civilbefolkningen i det av Haile Selassie redan djupt misskötta landet. Svältkatastroferna har bara fortsatt.
Delvis är "Under lejonets blick" som skriven efter klassiskt koncept. Doktor Hailus två söner väljer var sin väg i konflikten: storebror Yonas månar om familjens överlevnad och är regimkritisk i tysthet medan lillebor Dawit väljer kontrarevolutionärens vapenväg. Dawits fattige, bäste barndomsvän lierar sig, förstås, med den nya, ondskefulla makten.
Kärleksfull blickBitvis är klichéerna iögonfallande och romanbyggets stålskelett störande synligt. Dramatiken hotar emellanåt att bli sentimental melodram. Trots bristerna blir jag ändå, gradvis alltmer, engagerad och verkligt gripen av "Under lejonets blick".
Maaza Mengiste skriver med en liksom avklarnat kärleksfull blick och en genuin önskan: att berätta. Och hon lyckas till slut gestalta en familjs, och ett helt samhälles, öden under en av alla dessa revolutioner som med vackra slagord knappast lurar den egna befolkningen men väl många i resten av världen.