Maffig upplösning på äventyret

Ett decennium efter att Harry Potter klev innanför murarna på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom i filmen "Harry Potter och de vises sten" (och två decennier efter att JK Rowling kläckte idén på ett tåg mellan Manchester och London) har äventyret nått sin upplösning.

Inte så muntert

Nu blir det ingen riktig skolavslutning - ingen festmåltid i stora salen och ingen Hogwartsexpressen tillbaka till Kings Cross perrong nio och trekvart. Harry, Ron och Hermione befinner sig på livsfarlig flykt, sökande efter de föremål som ska bringa den onde trollkarlen Lord Voldemort på fall. Hogwarts styrs med järnhand av dödsätare, med Dumbledores mördare Snape som rektor.

Det är ingen munter utgångspunkt, och film nummer åtta är på många sätt antitesen till Chris Columbus frejdiga barnfilmer. David Yates, som regisserat de sista fyra filmerna i serien, är mer intresserad av känslomässig sanning än av sprakande matinéäventyr.

Mycket står på spel

För den som har investerat mycket i Harry Potters öde är det med viss fasa man sätter sig i biofåtöljen. Så mycket står på spel när denna sista, känslostormande bokhalva ska bli film. Men Yates gör en fin insats som guide till det bitterljuva slutet. Hans final är en storslagen opera, full av dramatik, vemod och ödesmättad estetik.

Den stora upplösningen är lika förödande smärtsam som i boken, när Harry inser vad hans roll i dramat egentligen är, vad den alltid har varit. Det är på blodigt allvar utan att bli fånigt, maffigt utan att bli pompöst. Filmen är också hjälpt av att Radcliffe, Watson och Grint äntligen har vuxit in i skådespeleriet, det är lättare att tro på historien när den inte framförs med överspelande elvaåringar.

Eftersom Yates är den regissör som har förhållit sig friast till grundmaterialet bjuder filmen också på några överraskningar, bland annat en antydan till en romans mellan två älskade karaktärer - kanske en blinkning till de många fanfictionhistorier på nätet som parar ihop böckernas karaktärer på oväntade sätt.

JK Rowling fick kritik för den påklistrade epilogen i "Harry Potter och dödsrelikerna", och det avsnittet är nästan lika pinsamt i filmen. Men för den som står ut med Daniel Radcliffe i medelålderssmink är "Harry Potter och dödsrelikerna del 2" en omistlig studentexamen för en av filmhistoriens mäktigaste sagor. (TT Spektra)

Karin Svensson