Titeln på Magnus Engbergs fascinerande bok om det lika hetsiga som kortvariga äktenskapet mellan August Strindberg och Frida Uhl är hämtade från Fridas slutord till August i ett brev året efter deras separation 1894. Ett slags farväl efter det att uppbrottet redan ägt rum och de båda huvudpersonerna ensamma fortsätter sina egna irrfärder i livet. Magnus Engberg kallar det för ett passionsdrama. Månad för månad följer han deras relation, från första mötet i Berlin, till hetsiga resor i England, Österrike och Frankrike. Men anslaget i boken är den ö där paret gifte sig; Helgoland. Den 2 maj 1893 ingår de äktenskap inför öns lokale präst. Den lilla tyska ön i Nordsjön, som senare överlevt krig och förstörelse, blir en slags metafor för en högst kortvarig lycka på stormigt hav. Strindbergs svartsjukedemoner gör sig omedelbart till känna. Frida kämpar stundtals för dem båda och för sin makes framgång. Men inte ens det gemensamma barnet Kerstin kan rädda relationen.
Magnus Engberg berättar om en kaotisk relation med sin lugna och iakttagande berättarröst. Det skapar en välgörande kontrast i berättelsen. Till sin hjälp har han August och Fridas brev, skvallerartiklar från den svenska pressen och vykort och fotografier från deras samtid. Med en empatisk värme följer han relationens spår ända fram till dottern Kerstins död år 1956. Hon fick sin grav hos pappa, till vilken hon som flicka skrev: "Du är min far för alltid". August själv ville att hon skulle betrakta honom "endast som ett minne".
En liten felskrivning antyder bokens värde i just dessa dagar, då August sista födelsedag anges till 22 januari 2012. Det är i hundraårsminnet av författaren vi söker oss tillbaka till detta sällsamma levnadsöde.
Magnus Engberg har skrivit en mycket läsvärd berättelse som nästan blir till en egen roman; tragisk men ändå så innehållsrik.