Magnus Linton: De hatade - om radikalhögerns måltavlor

Det är lätt, att i dessa dagar, få för sig att det viktigaste som händer i världen är att Socialdemokraterna byter partiledare.

Men så är det förstås inte.

Att detta får sådant enormt utrymme i pressen är mer en följd av press- logikens tvingande kraft.

Den dagspress, eller ska vi säga minutpress, vi har i dag är som gjord för dramaturgin bakom rubriker som "När ska han avgå?" och "Vem ska ta över?".

Men det är bra mycket svårare att diskutera samhällsvisioner, långsamma processer och årslånga, eller decennielånga skeenden.

Pressen skyller ofta sin ytlighet på tidsandan.

Man menar att läsaren, tittaren och lyssnaren inte har tid att sätta sig in i skeenden utan vill ha snabbt överskådliga nyheter.

Men så är det förstås inte.

Är det något alla letar efter i dag är det visioner, hållbara lösningar och sammanhang. Vi gör det på så många plan - det andliga, det ekonomiska, det personliga och det samhälliga.

Därför är journalisten Magnus Lintons bok "De hatade" viktig på olika nivåer. Dels som grävande journalistiskt reportage i sig. Men allra främst som blottläggare av ett långsamt skeende. Ett skeende som sakta förskjuter värderingar och gör att europeiska medborgare hittar sammanhang på ljusskygga ställen som skrämmer skiten ur varje sann demokrat.

Magnus Linton gör tre nedslag i radikalhögerns Europa - han möter måltavlor för den radikala högerns retorik, hat och våld: romer i Ungern, muslimer i Nederländerna och "kulturmarxister" i Norge.

Magnus Linton är en skicklig journalist och skribent. Han vrider och vänder på argument, tankar och handlingar.

Han sätter in saker i historien och han lyfter upp viktiga detaljer. Han håller sina reportage på en allmän nivå och han ger oss ett första intrycket att han bara skildrar - inte argumenterar.

Men så är det förstås inte.

Magnus Linton har en viktig agenda. Den är lätt sammanfattad.

Han skildrar radikalhögerns mål och dess offer för att mobilisera krafter mot dess rasistgläfsande framfart. Han gör det bra. Hans reportage belyser och skrämmer. Men de sticker också hål på den radikala högerns mest ihåliga argument.

De argument som skänker ett sammanhang baserat på "vi" och "dom" och som säger att lösningen på alla sociala problem ligger i att utrota kulturella och religiösa skillnader.

Känslosamma och effektiva argument i ett Europa präglat av allt större sociala och ekonomiska klyftor.

Argument som utger sig för att vara den enda sanningen. Och vägen framåt.

Men så är det förstås inte!

Mattias Ahlén