Polismördaren och krigsförbytaren Jackie Arklöf är en verklig mönsterfånge på Tidaholmsanstalten. Faktum är att han sköter sig så exemplariskt att Kriminalvården i ett lika färskt som kontroversiellt yttrande anser att han inom två år är mogen för frigivning.
Den som läser journalisten Magnus Sandelins nyutkomna bok "Den svarte nazisten" inser att Arklöfs förmåga att anpassa sig till vitt skilda miljöer, att blint lyda auktoriteter och att utan närmare reflektion följa order är en del av hans och därmed samhällets problem. Arklöfs skötsamhet i fängelset skapar mer oro än förhoppningar, åtminstone hos mig.
Ett lydigt redskapPolisens förhörsledare Eiler Augustsson, som är intervjuad i boken, ger en avslöjande bild av Arklöf: "Han hade dålig självkänsla och var lättpåverkad. Där i ligger nog en del av förklaringen."
För kumpanerna Tony Olsson och Andreas Axelsson var Arklöf bara en "nyttig idiot", ett lydigt redskap som inte tvekade att avrätta två poliser efter att rånet i Kisa gått snett.
Imponerande researchMagnus Sandelin har gjort en imponerande research och har också träffat Arklöf o fängelset. Han följer honom från den svåra uppväxten i Storuman till soldatlivet i Bosnien och vidare till vidrigheterna i Malexander. På en rak prosa, som medvetet undviker onödiga utsmyckningar och berättartekniska finesser, ges den hittills mest heltäckande bilden av en av landets mest kända förbytare. Det är oupphörligt intressant, fascinerande och skrämmande.
Arklöf forstätter dock att framstå som en gåta även efter avslutad läsning. Den som med bokens hjälp vill titta in i Arklöfs mörka själ blir besviken. Personligen tror jag att där endast finns ett tomrum.
Journalisten Magnus Sandelins bok om en av landets mest kända förbrytare är oupphörligt intressant, fascinerande och skrämmande läsning.
FREDRIK QUIST