BOK
Magnus Utvik
Tuktad till frihet
Historien om Hans Scheike och hans kvinnor
Norstedts
I oktober 1988 dömdes Hans Scheike, grafolog och självlärd psykoterapeut, till åtta års fängelse för omfattande och långvarig misshandel och sexövergrepp på barn. Tre kvinnor dömdes också som delaktiga, men till kortare straff.
Hans Scheike var gurun i en dyrkande krets av kvinnor på en gård i Bergslagen. Dit lockades unga flickor med löften om en härlig sommarvistelse bland djur och natur, och där praktiserade man den av Scheike egenhändigt uppfunna "risterapin". Genom att få "smisk" med ett björkris på bara rumpan skulle kvinnor och flickor "förlösas" och "blomma". Genom underkastelse och lydnadslekar, t ex att bli ledd i hundkoppel, skulle de bli fria människor. Våldet och förnedringen flickorna utsattes för var, enligt Scheikes ideologi, det samma som kärlek. Precis som George Orwell i "Djurfarmen" skapade han en alternativ verklighet och nya normer med en ny terminologi.
Scheike hade också, sades det, en nära kontakt med Gud.
Om detta av många yngre okända, och för andra bortglömda rättsfall har författaren och bokrecensenten Magnus Utvik skrivit en lika omskakande som upprörande bok. Man känner när man läser den att detta är något som verkligen gått honom till sinnes, och han relaterar också till sitt eget tonårsförflutna i Kommunistiska Partiet i Sverige, KPS, som han själv beskriver som en sekt med flera paralleller till Scheikes sekt. (Vilka grupper av udda människor som bör benämnas som "sekter" är intressant, men kan inte diskuteras här.)
Utvik har träffat Scheike, i dag 89 år gammal, och även intervjuat en av de två kvinnor som fortfarande lever med honom. Han har läst domstolsutlåtanden, domar och brev, och talat med flera kvinnor som vittnar om mångårigt lidande till följd av det sadistiska våld de som barn utsattes för. Inte minst har han fått läsa den så beryktade "Lilla bakboken. Om stjärtar och deras flickor.", som då det begav sig kallades för sexsektens bibel i media. I den hemgjorda boken poserar Scheike och kvinnorna med nakna flickor. Även andra skrifter med grovt barnpornografiskt innehåll figurerade.
I "Tuktad till frihet" framstår Hans Scheike som en sadistisk pedofil som varit smart nog att kring sin egen perversion bygga en ideologi som skulle dölja den. Skriftliga källor visar på ett isande förakt för flickorna som människor. Om "Nett", tolv år (alla som upptogs i sekten fick nya namn av Scheike) skriver han till exempel: "Till lynnet är hon en liten dumskalle och hon är skönt risrädd."
Och kvinnorna då, Scheikes kvinnor? Var även de en slags offer för en karismatisk och manipulativ man? Nej, tvärtom trålade de efter flickor i grannskapet, och deltog även aktivt i övergreppen. Men jag skulle velat veta mera om dessa kvinnor. Tre av dem var frilansjournalister, uppenbarligen ganska framgångsrika. Men i vilken mylla hade de vuxit upp, vilka behov inom den var det som Scheike och hans risterapi fyllde? Den enda av kvinnorna som åtminstone inledningsvis pratar med Utvik, Brita Sylvan, ger en ledtråd när hon säger att alla (alla kvinnor, märk väl) bär på skuld som man vill bli bestraffad för: "Det är en njutning för varje tjej och kvinna att underkasta oss."
Att läsa Magnus Utviks bok har för mig varit som att vistas i en lång, absurd mardröm. Men för Moa, Julia, Jessica och flera andra var mardrömmen verklig. De lever med dess minnen varje dag.