En roman av 1800-talsformat om inbördeskriget i Nigeria på 60-talet imponerar stort på Correns recensent Örjan Abrahansson.
Att två tvillingsystrar kan vara så olika! säger alla om Olanna och Kainene, tvillingsystrarna vars liv utgör navet i den nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichies 700-hundrasidiga romanepos En halv gul sol. Också jag reagerar, men lätt tvivlande, inför systrarnas olikheter, i synnerhet som den ena gifter sig med en nationalistisk akademiker och den andra med en vit engelsman. Kort sagt: det hela känns lite för perfekt ordnat i denna roman som skildrar Nigeria efter självständigheten 1960, och framför allt igbofolkets försök att utropa en egen stat 1967. Den som minns, minns också det fruktansvärda inbördeskriget och svältkatastrofen som i västvärlden blivit synonym med igbostatens namn: Biafra.
Men vad Adichie förlorar genom sina förhandskonstruktioner tar hon igen med besked, så snart hon börjar skriva. Adichie har en otvungen, effektiv och medryckande berättarstil. Hon målar brett, handfast och fängslande realistiskt, och bjuder rentav i tredje delen på en effektiv finess. Handlingen i första delen återberättas, men nu inklusive avgörande detaljer, och det tvingar läsaren att omvärdera det mesta. En halv gul sol - titeln är hämtad från symbolen på Biafras flagga - är ett mäktigt, mycket läsvänligt epos av 1800-talsformat där den mest fascinerande gestalten är den minsta, mest obetydliga: bypojken Ugwu. Från början är han bara en biperson, men han växer under romanen lopp och blir alltmer dess hopp. Ugwu bländar som en hel gul sol.
Örjan Abrahamsson