För att vara klassicist är Malte Persson ovanligt fräck och full av upptåg. "Dikter" heter typiskt nog hans nya bok, besläktad med "Apolloprojektet" och på längre håll med "Livet på den här planeten", hans hejdlöst talträngda debut.
På små kvicka versfötter prövas här ords och gamla formers hållfasthet. Sonetten är en given favorit men sprängd; elegin smått ironisk och i haikudräkt; blankversen lättfotad snarare än traditionellt jambiskt femfotad.
Poeten är med andra ord så fri som en artbestämd fågel kan bli. I Malte Perssons virtuosa drillande finns en självmedveten sorts besatthet som ju också är en bundenhet - vid orden som väljs och vid metriken som håller allt samman.
Själva tekniken är liksom tanken. Allitterationerna står som spön i en backe med tvärbrant poetisk profil. Från Sisyfos till syrliga tal om synapser till namn som "sjunker onämnda till telefonkatalogens botten i ett lumpgrått alfabetiskt sediment".
Om inte rim så inrim. Om tes så antites. ("Gömfröiga öde. Köttätande släkte.") Givet dagens konkreta klimat är metaforerna fler än förväntat. Å andra sidan saknas alltsomoftast sakled och de kan därför inte självklart kallas så.
Parallellismerna är färre men för den skull inte få: "Denna gruvjärnväg / en associationsbana; / detta huvud en planet"
Den lilla politik som förs är litteraturpolitisk och bara ställvis synlig. Mer än ett fixt och färdigt bokslut innebär den här boken radslut och ständigt nya uppslag. Och helst då med klingande kadens och assonans.
Varning dock för blodsockerfall: Att läsa "Dikter" i ett svep rekommenderas ej. "Saft i Sverige" är en sorgesång över den syndfulla (stupfulla) campingsvenskens sommar. Ett fullkomligt lysande stycke vars slutkläm låter så här:
"Och ännu längre bort en strand, en filt, ett par, en tonårshand som söker dito skrev har knuffat kull en PET-flaska med saft som rinner ut som sommaren i sanden. Föreställ dig // framtiden och späd den 1 till 5."
På mig har denna dikt med flera stark effekt. Även om den löper viss risk att fördunsta i fjärrvärmen från kringliggande ordkraftverk.
Ola Klippvik