Roligt, tycker Gunnar Lindquist som tidigare beklagat sig över den dåliga östgötska representationen.
Vårsalongen på Liljevalchs konsthall i Stockholm lockade mer än 2 000 konstnärer att lämna in verk och av dem antogs endast 157. Dessa bjuder på en ovanligt stimulerande utställning med en mångfald uttryckssätt och med allt från monumentala skulpturer till trådslöjd.
Ur östgötsk synpunkt är utställningen rikare än någonsin. Inte mindre än åtta östgötska konstnärer har antagits och några av dem visar sin konst för första gången i större sammanhang. Det vittnar om att det östgötska kulturklimatet har påtagligt förändrats och att nya bildkonstnärer alltmer börjar göra sig gällande.
Vemodsfullt
Dit hör Mattias Frogemar med tre stora målningar med gycklarfigurer i dramatiska scener, där ljus och skugga understryker det teatraliska uttrycket. Det är vemodsfulla målningar som stämmer till medkänsla med den egenartade narren.
En annan ung målare är Christofer Dahlby, som studerar konst på Lunnevads folkhögskola, och som deltar med två färgstarka målningar med ett surrealistiskt tonfall.
Oscar Lindvall från Norrköping har ett digitalt collage, kallat Fas 1, med ett karikatyrporträtt av statsminister Fredrik Reinfeldt och med en centrerad kundvagn som symbol. Det är en politiskt vass bild av konsumtionssamhället och en statsminister som höjer ögonbrynen.
Christina Ruthgers oljor på ritfilm är som små lätta poem med en informell färgtouching , ganska olikt hennes grafik eller mer konstruktivt byggda målningar.
Det undermedvetna
Sara Moums gicléetryck av grafitgrå teckningar har också en lätthet men med ett gåtfullt underliggande innehåll. Giclétryck är ett konstnärligt digitalt tryck. Hon är också förläggare och författare, och menar att gränsen till det undermedvetna passeras i hennes bilder.
Randi Leirnes är konstpedagog på Passagen. Hennes kollektion målningar med tunga industribyggnader med mörka rökskyar är lätta att identifiera med Tekniska Verkens anläggningar i Linköpings närmiljö. De har en mycket mättad färgskala, som ger en dramatisk tyngd åt bilderna och över allt svävar röken som ett klimathot.
Korsstygn
Alla dessa tre deltar ofta i utställningar i Linköping liksom Britta Johanson. Hon är ju främst textilkonstnär och i hennes små broderier med korsstygn mot en fond av ekonomiska kartan får vi följa Rödluvan på äventyr. Oväntade och luriga broderier!
Anna Béve från Söderköping visar två stora målningar, vars täta vegetation och snåriga karaktär ger ett nästan textilt uttryck. Det är intressant att se på dessa konstnärer i den mängd av bilder som möter betraktaren och konstatera och att de står sig mycket väl, och är konstnärligt högtstående, egensinniga och självständiga.
Störst och bäst?
Vårsalongen i stort då? I blandningen av stilar och uttryck urskiljer sig några konstnärer genom sin originalitet och obändiga energi, exempelvis Mattias Härenstams stora träskulpturer utförda av märkligt vuxna trädstammar och inte minst salongens största konstverk av Kent Fernström, en modell av ett försvunnet Hagalund. Konstverket har titeln "Varje grop en grav" och har blivit ett ode över ett raserat kulturarv, 7 x 5 m stort, och byggt under många år av wellpappskartong, som målats och blivit ett vinterlandskap.