Ildikó Márky:
Orter långt ifrån varandra
Norstedts
En brådstörtad resa till ett vintrigt, förfallet förlutet; några ord som kastas ut i ett hotelrum i Berlin just medan tusentals människohänder river muren mellan öst och väst; en gammal släktings sjukdom och död.
Livet är fullt av vägskäl, av val. Oftast kan vi först i efterhand klart urskilja dem och se vilka som var slutgiltiga, livsavgörande.
För Lena, huvudpersonen i Ildikó Márkys nya roman, är det maken Kristofs afasi, tillkommen efter en, möjligen självförvållad, olycka, som leder henne till ett dagboksformat bokslut över deras liv tillsammans. Lena är ursprungligen svenska, Kristof ungrare. I Kristofs tystnad koncentreras hela hans utanförskap, allt han under ett långt liv inte kunnat - inte velat? - dela med sin hustru.
Medan Kristofs ungerska bakgrund förblir abstrakt, en opreciserad föreställning om mörka gator, stora, dystra hus och en förbittrad känsla av att vara bortglömd och förfördelad, förefaller innebörden i hans tigande desto tydligare. Hans utanförskap gränsar mot förmätenhet och aggression: "Du förstår inte och jag är ensam och det är ditt fel och jag är arg på dig för det." Hans värld är fortfarande uppdelad, i min och din, i öst och väst. Kanske, tänker Lena i ett ögonblick av klarsyn, är det rent av så han vill ha det.
Så har de överhuvudtaget någonsin varit nära varandra?
Skedena glider in i och ut ur varandra i berättelsen vars ton är torr, saklig, sval, men ändå med starka känslor av sorg och tillkortakommanden strax under ytan. Språket är omsorgsfullt och ödesmättat, handlingen däremot av och till en smula förvirrande och osammanhängande.
Kanske hade det varit önskvärt att Márky ibland för läsarens skull anlagt ett mera överblickande perspektiv, dragit upp lite färre trådar, men i gengäld nystat upp dem till slutet. På bokens sista sida konstaterar hon själv om sin historia: "Som det nu är förblir allting hängande i luften, oavslutat och utan förklaringar."
Just så är ju inte sällan själva livet. Skildringar av det, däremot, mår oftast bäst av lite klarhet och struktur.
Anna Rudberg- W